l e j o n h j ä r t a

hemkommen från en mysig kväll med svärmor och mamma.
gittan kommer göra mig till en av världens mest bortskämda tjej.
i julklapp fick jag ett dolce & gabbana parfym paket.
hon vet alltid vad jag vill ha!

rasmus ringde ikväll.
såsom jag väntat dom här dagarna..
men äntligen ringde han och det är alltid lika skönt att höra hans röst.
om en vecka imorgon har vi varit tillsammans i 6 månader.
trodde att han hade glömt det men icke.
och om ungefär fyra veckor är han hemma.
fyra veckor. hur ska jag få dem att gå fort?

 



jag saknar honom så otroligt mycket.
men jag tröstar mig med att jag kommer vara väääärldens, jaaa världens,
lyckligaste människa den dagen jag får krama om honom igen.
min min min min min bara min fina underbara och snälla pojkvän.



på onsdag kommer tjejerna. vi ska spela bingolotto.
och på torsdag är det faktiskt nyårsafton.

det blev jul ändå.
och vet ni, det blir jul även om man i n t e byter julklappar.


när man inte byter julklappar så inser man vad korkat att alltid hysteriskt springa
runt och köpa massa skit. bara för att.
jag skulle mer än gärna alltid strunta i att byta presenter.
tills jag får barn. dom ska såklart få uppleva allt det där.
men tills dess så är det lite löjligt.
vill man visa att man tycker om någon finns det andra sätt.
jag skulle hellre mer än gärna se att familjen åker iväg och gör något kul tillsammans.

istället för att sitta hemma.
hela tiden medveten och påmind om att en person saknas.
julen kommer aldrig bli som förr.
alla dagar är nya dagar, ingenting är som igår.
och vad gör du när han du väntar på aldrig kommer in genom dörren?
istället tänder vi ljus vid fotografier och gravsten.
det finns inget som gör att det känns bättre eller lättare.


juldagen.
vi hade faktiskt riktigt riktigt roligt.
vi åkte taxi fyra gånger och var stekare.
vi förfestade sjukt många timmar.
och det mesta vara bara roligt.
jag är glad att jag tillslut bestämde mig för att åka in.

jag har inte hört nåt från rasmus på fyra dagar.
ungefär lika länge som en hel evighet känns det som.


ikväll ska jag hem till svärmor.
vi ska äta mat och hon ska få julklapp.

Det finns ett rum i mina tankar,
dit bara jag kan komma in.
Där sorgen efter dig står och bankar,
men nyckeln dit är bara min.
När livet och sorgen känns för svår,
och kraven blir för många.
Då i mitt hjärta efter dig blöder sår,
och alla människors krav blir för trånga.
Då går jag in i mitt hjärtas sorgerum och finner ro,
Jag stänger ute människor i hela världen.
Det är där jag känner trygghet, det är där jag ibland måste bo.
För att göra mig beredd, till den sista färden.
Mitt sorgerum är sårbart, blödande och varmt,
där saknar jag dig och mår så illa.
Men dit når ändå inte världens larm,
där kan jag låta mina tårar trilla.
Så snälla låt mig vara ensam med min sorg ibland,
försök ej låset till mitt sorgerum dyrka.
jag vill bara till min lillebrors land sträcka en hand,
och från honom hämta styrka.
I det rummet finns alla minnen,
över dig som jag har kvar.
det är som att sitta på en pinne,
och inte längre veta vad man har.
Men Robert för evigt i mitt hjärta,
finns saknaden efter dig som ett sår.
För alltid med evig smärta,
jag leva mitt liv får.
Tills den dagen jag kommer till dig,
och vi svävar i skyn ut.
Då när du möter mig,
och mitt liv äntligen på jorden är slut.
Robert, älskar dig in i evigheten,
och längtar tills jag åter få hålla din hand.
Där borta i evigheten,
där i ditt nya land.


jag är ledsen, men att acceptera att min lilla robert är död, går inte.



god jul?

det blev inget jobb idag.
jag har haft huvudvärk i flera dagar och igår kväll kändes det som att huvudet skulle gå sönder.
det var även den 20:e igår. med andra ord exakt 6 månader sen robert försvann.
även fast jag kanske inte tänker på när det är den 20:e, så mår jag alltid dåligt någon dag innan och efter.
ungefär som att det ligger undangömt och trycker.
saknad ger mig migrän.

kom på en sak jag ska skicka ner till rasmus snart.
det finns en grej i det paketet som är ganska roligt, tycker jag.
så jag hoppas han kommer le lite åtminstone när han får det.
mer kan jag inte avslöja ifall han får för sig att läsa min blogg..
imorgon är det två veckor sedan han åkte.
det känns som betydligt längre.
jag tröstar mig med känslan jag kommer ha när han kommer hem.
förstår ni hur glad jag kommer vara?
han ska även få ett videoklipp, ni vet som en videodagbok.
säkert uppskattat.


jag väntar ännu på att robert ska komma hem.
rosta mackor, och hämta en kanna oboy.
fråga ut mig och vara sådär nyfiken han alltid var.
att fira jul är mer ett straff än något annat.
hur och vad vi än gör så saknas robert.
det går inte att fylla det tomrummet.





imorgon kommer isak.
det finns faktiskt en som har bättre hand med barn än jag. och det är rasmus.

ibland kan jag sakna rasmus så mycket att jag mår illa.
kanske för att jag vet att han är så långt borta, det känns som att dagen
då jag får se honom igen aldrig kommer komma.
att vi alltid kommer ha ett förhållande över telefon.
jag som aldrig haft problem med att vara ensam, eller varit beroende av någon annan.
ända sedan robert dog så har hejdå inte varit min grej.
och på en sekund var jag allt jag inte var tidigare.
jag är livrädd över att förlora någon mer.
vänner, mamma, pojkvän. det skulle aldrig aldrig gå.

och om rasmus skulle vilja åka på fler missioner så skulle han få det.
för det är jag som har det jobbigt med att han är borta.
och det är knappast hans fel.
plus att jag väntar faktiskt på den enda mannen jag vill leva med.
han kommer hem en sväng snart. och då ska jag krama sönder honom.

trodde att han skulle ringa idag men det gjorde han inte.
hoppas hoppas imorgon..

ska köpa julklapp till svärmor och svärfar. det är dom värda.
jag måste även köpa vinterskor och duntofflor.
mina fötter är kallare än kallast.

nu ska jag bädda ner mig i rasmus kalsonger och tshirt med film.

 

tänkte på förut att jag hellre har någon att sakna som faktiskt kommer hem.
än att inte vänta på något alls.
tänk om jag inte haft rasmus, då hade jag inte haft något att se fram emot.
ingen som skulle komma hem och krama om mig.
det hade varit hemskt.
det blev ingen födelsedagspuss.



så jag får kika på bilder istället.




har fått lite pics från fannie som joinat mig ikväll.
lite från norge, våran roadtrip tillbaka mot sverige.
då jag lärde mig snusa när vi hade ätit äckliga maxburgare i sundsvall.



på väg frååån norge.





 

jag är numera snusexpert. upplärd av fannie.

 

och JAA man kan ha kul i en bil, även fast man sitter i sundsvall.
man kan lura sin stackars pojkvän att man ännu är kvar i norge.
fast egentligen är man på väg hem och ska överraska honom någon dag senare.



såhär ser ansiktet ut på en flickvän som lurar sin stackars pojkvän.



och såhär ser man ut när man saknar sin underbara rasmus.





knappast någon vacker syn.

Some days I feel like crying
Don't matter if its rain or shine
I feel like my heart was broken
At least a million times
Some days I wake up dreaming
Feels like I never even woke
Answer life's big question
As if it's one big joke

- jeremy kay  have it all.
värd att lyssna på.


är det bara jag, eller har låten I`ll be missing you spelats väldigt ofta sedan
robert försvann?
jag tycker den spelas jämnt, inte mig emot. jag valde ju låten till minnesstunden.
den passar så klockrent in.
för vartenda steg gör ont vissa dagar.
och jag tänker på robert näst intill varenda vaken minut.





Rasmus - min inspiration och själsfrände

jag räknar dagarna tills han är hemma och kan krama mig igen.
det spelar ingen roll hur lång tid det tar för honom att komma hem.
det finns ingen annan jag hellre delar mitt liv med.

det var myspys med JB inatt.
det ska vi göra om snart.
dessvärre så finns det ingen eller inget som kan få mig att somna.
inatt somnade jag halv fem.
jätte kul när klockan ringer en timme senare.
jag har aldrig varit så nära att somna i bilen så som jag var på väg hem från jobbet ikväll.

fick prata med rasmus ikväll.
han gör mig alltid glad och varm i hjärtat.
alltid lite ledsen när vi har lagt på för då saknar jag honom ännu mer.
men ikväll sprang jag av mig alla ledsna,arga, förvirrade och dumma tankar.
30 minuter på runes löpband gjorde susen.
det ska bli rutin nu har jag bestämt.
billigare än gymkort. ekonomisk som man är (?)

jag älskar verkligen klockan jag sett ut. jag måste bara ha den.
samma sak med jackan. jag måste.
håller på att göra en lista på vad jag ska köpa i sthlm på min och mammas lilla tripp.
och jag får INTE glömma att ringa specsavers imorgon.
linser är ett måste det med numera.
shopping botar det mesta.
sjukdomar och hjärtesorg.
åtminstone för stunden.

fick en jätte fin bild av jossan i fredags, på min baby. det tackar vi för.



   




visst är vi ett jäkla vackert par?
jag längtar till slutet av januari.
det brukar väl gå fort? eller hur?
så att jag kan få sova klokt igen. och inte känna mig så otroligt liten.

hon kan inte sova.
hon saknar rasmus så mycket att hon vill lägga sig ner och gråta.

jag kan komma på mig själv med att vara på väg att ringa robert ibland.
bara för att kolla vart han är, att han mår bra och att han kommer hem klokt om han är borta.
precis som jag alltid brukade göra annars.

jag brukar försöka förklara min ångest i olika uttryck för att det ska bli lättare att förstå.
nu känns det som att två betong väggar, som står mitt emot varandra, sakta börjar mötas.
och där står jag i mitten. kan inte springa någonstans.
luften försvinner och det trycker från alla håll.
men precis innan man tror att kroppen ska knäckas så släpper trycket.
väggarna går tillbaka.
men man vet att dom snart kommer röra sig inåt igen. och det finns inget du kan göra åt det.

när rasmus är hemma är han som min räddare.
om vi fortsätter med vägg-uttrycket så kanske ni fattar.
precis innan väggarna kommer så pass nära att det blir svårt att andas
så har han ryckt mig därifrån.
luften blir lättare och trycket från bröstet försvinner.
men nu är han 300000 mil härifrån. och jag måste måste försöka klura ut lösningen själv.
han kan ju inte vara min räddare hela livet?
då kommer han att springa åt andra håller efter ett tag.
och det vill jag inte.
men jag är glad om jag någonsin kommer på en lösning som gör luften lättare på egen hand.
rasmus kanske är min medecin.

ikväll känner jag mig inte ensam.
ikväll är det jag och robert.
jag känner det bara.
han är precis här intill.
och jag önskar verkligen jag kunde känna honom på riktigt.
och inte sitta här med inbillningar. kommer bli hjärndöd.

rasse ringde idag.
jag försöker vara så cool som möjligt och inte börja grina.
han ringde när jag jobbade, jag ville bara skjuta mig själv.
eller få tanten att försvinna så att jag kunde få prata fritt och hur länge jag ville.
men tanten visade sig vara en stjärna, jag var kvar i nästan två timmar.
vi pratade om robert och om rasmus.
jag skulle hälsa rasmus att han meeer än gärna fick lov att ringa mig när jag var hos henne.
för hon ville veta hur det gick för oss.
och nästa gång rasmus ringer blir kanske på onsdag. men det vet vi inte ännu.

kom på att jag har rätt mycket att fixa innan rasmus kommer hem en sväng.

- jag ska till sthlm och shoppa loss med mamma.
och jag är inte ett dugg shopping sugen, vad är det för fel på denna människa?
jag ska köpa en deoderant.

-jag ska förlora några pannor så att jag är fit.

nja, det var inte så mycket ändå.
skulle kunna klara allt på mindre än en vecka..


nu blev det lite ensamt ändå.
ska gosa ner mig i rasmus kläder och hans parfym.

jenny och fannie ringer kanske senare på lyran.
en från gutekällaren och den andra från oslo.

den som säger meningen: det kommer gå foooort!
kommer jag limma igen truten på.
snacka för er själva, det går inte fort.
det har inte ens gått två dygn sedan jag lämnade rasmus vid flygplatsen.
tiden kan nog inte gå långsammare, eller?
kan den säkert, om den vill jävlas lite mer än vanligt.
jag har ungefär tusen miljoner myror i kroppen, det här är inte kul.

rasmus var i turkiet igår, det var inte riktigt enligt planeringen så jag trodde först
han skämtade när han sa det.
men det är tydligen oväder i afghanistan så dom kan inte flyga dit än.
håller tummarna att ovädret aldrig lägger sig så att dom får flyga hem igen..
troligen är dom på väg dit nu, men jag har inte en aning..
nu vet jag inte heller när jag får prata med honom igen.. jag vet inte så mycket.
älska livet ännu mer.

fick ett pussel av mamma idag, ett tusenbitars pussel.
bra terapi kanske.
tidsfördriv åtminstone.
så nu ska jag börja lägga pussel på mina lediga dagar.
vad tror ni om det?

gå i ide hade varit fin fint.
hoppa över hela december och halva januari.
det värsta är att när han kommer hem en sväng, 11 små ynka dagar så måste jag säga hejdå
till honom igen. och då är det hejdå för TIO VECKOR.
så om jag tror att det inte kan bli värre än såhär, så tror jag fel.

nu är det jobb: ons-tors-fre-sön-mån-tis-ons-fre-lör-sön-mån.

tidigare ikväll ringde äntligen min älskling!
och livet blev lite lite lättare.
även fast jag måste bita mig hårt i läppen för att inte börja grina över att höra hans röst.
lipsill.
men jag saknar honom så mycket.
det känns alltid såhär, det känns som att han lämnat mig för alltid.
och sen ringer han och är lika underbar som alltid, då känns det bättre.
dom hamnade i turkiet, inte i afghanistan. berättar mer imorgon.

nu ska jag och fannie se på bjööörn g!!

glömde såklart en låt på min önskelista till min önske-begravning.

free fallin med john mayer

nu är listan komplett.

dag numero uno.

känns som att jag haft världens längsta konversationer idag.
men det har endast pågått i mitt lilla huvud.
dagen har segat sig fram, kommer alla dagar vara lika långa?
det hoppas jag inte. för då kommer det här aldrig ta slut.

efter jobbet har jag städat av en snabbis i lägenheten.
och snart ska jag tvätta.
tiden går inte fortare för det.


somnade någon efter klockan tre inatt.
för att sedan vakna halv fem igen.
vred mig 30 gånger till i sängen innan jag somnade om.
klockan ringde halv sju. älska livet.

vet inte riktigt vad jag ska sysselsätta mig själv med.
har definitivt ingen ro i kroppen.

det jag hade tänkt skriva om var testamente.
jag tycker alla ska skriva om hur man vill ha det under sin begravning.
för det kan gå fort.
och om man pratar om det, så kanske det inte är så läskigt.
jag tycker inte alls att det är skrämmande.

min begravning ska se ut såhär:

det ska vara svart kista.
jag vill ligga bredvid robert
och egentligen bredvid rasmus med, men om jag dör ung så har han ännu hela livet framför sig.
och jag vill att han ska vara så lycklig som möjligt, så han måste träffa någon annan.
och då vill jag ligga bredvid robert.
det ska vara mycket ljus i kyrkan, och blommor, massor med blommor.

och musik såklart.
jag vill ha lykke li med possibility
och love is all around med wet wet wet
jag vill att fannie och jenny kommer fram till en låt.
och andra nära och kära om dom vill.
inget prat om Gud.
Patrik ska vara präst, han vet hur jag vill ha det.
ingen kyrkmusik tack.

egentligen vill jag bli begravd vid skymningen, det ska vara ljus och marshaller hela vägen ut till graven.
jag vill att mamma och rasmus bestämmer kläderna.
i kistan vill jag ha rasmus parfym. och massa bilder..

och till sist vill jag inte att någon ska vara ledsen.

jag vet faktiskt inte hur jag ska klara av hela den här perioden.
många säger att det här är en prövning för vårat förhållande.
det kommer inte påverka vårat förhållande negativt överhuvudtaget.
det är en svårare prövning för mig.
det går inte.
jag erkänner, jag varken vill eller kan vara utan rasmus.
han är så pass viktig och det finns ingen som ger mig sån trygghet som han.


det känns som att det redan har gått en evighet.
det har inte ens passerat en dag.
det är som att allting jag har inom mig brister när han är borta.
8 veckor.
det finns ingen som kan hålla ihop mig och säga att det blir bra.
ingen kramar mig genom nätterna.
jag klarar  liksom inte att hålla ihop mig själv, och det gör nog ingen annan heller.
förutom just rasmus.
ingen gör det som han gör det.

jag hatar att sova utan honom.
när han var på livgardet i stockholm så var jag alltid ledsen dom första nätterna.
jag kände mig alltid så tom och ensam.
men då kunde jag trösta mig med att han kom hem varje helg.
det var oftast bara runt fem nätter jag hade som ensam.
ändå var det jobbigt.
tiden stod stilla. och det gör den nu med.
och snart är snytpappret slut på rummet med.
otur.

men har man börjat grina så verkar det liksom aldrig ta slut.


fy fan säger jag bara. om livet alltid alltid skulle vara såhär, så skulle det inte vara värt att bli gammal.
och om jag inte somnar inatt tänker jag gå till rune på jobbet senare.
sen ska jag själv till jobbet. KUL.

jag har absolut ingen lust att blogga egentligen.
men jag har heller ingen lust prata med någon.


det är inte alla som vet hur det känns när luften går ur en.
det är inte alla som förstår hur det känns när luften bara försvinner.
det är inte som när man "tappar" luften.
det känns förjävligt att rasmus har åkt.
på något konstigt sätt så trodde jag inte dagen skulle komma när det var dags.
6 månader av väntan.
fattar ni?
det är en evighet.
jag som behöver krypa ner bredvid honom varje dag.
det är jätte viktigt.
så när han säger att vi har en heeel evighet tillsammans, att 6 månader går fort.
så kan jag inte riktigt ta in det. jag kan bara leva i nuet.
och precis just nu så är han inte här, jag är ensam.
lite arg kanske jag är? pyttelite.
även fast jag inte kan vara det egentligen, men det är inte kul att han har åkt iväg.
nu är det 50 dagar som jag ska vara utan honom. kan inte ens ringa honom om jag skulle vilja.
tiden för honom kommer gå fort, det är han som åker iväg och upplever massa nytt.
själv är man kvar hemma, trampar i samma skor i samma träsk, samma jobb, samma skitlön,
samma sorg och samma saknad.


jag saknar robert så mycket att jag kan gå sönder.
nu har jag ännu mindre lust med någonting.
jag tänkte hoppa över födelsedag-julen-nyårsafton.
väck mig när vi är i mitten av januari 2010 eller varför inte:  aldrig.


har ni förresten kommit på svaret på hur man njuter av livet när livet ser ut som mitt?
kunde väl tro det.





måste seriöst börja träna.
promenad 3-4 dagar i veckan, tror ni det kan ta mig någonstans längre ner på viktskalan?
tänkte först köpa ett träningskort, men näää.
jag köper mig själv klockan jag trånat efter ett tag istället.
calvin klein klocka med brunt läderband.
lite shopping kanske kan pigga upp anna?
med 56 kronor på kontot så lär det bli fet shopping.
om SIBA kunde ta sin feta tumme ur röven så kanske det kunde bli lite mer..

"if you wonder why i cry
then i will tell you why
he`s always in my heart
but now we are apart
its nothing you can do
its nothing more to do
but please dont leave me too"









jag vill fly julen.
fly högtiden.
långt bort.
julen ger mig ångest.
vad finns det att fira?

idag fick jag min present av rasmus.
en jättefin rosa/lila digitalkamera!
jag är överlycklig! så nu ska jag bli fotograf-hitler...

och imorgon firar vi fem månader tillsammans!


och lilla rasmus älskar jag bara mer och meeer.

som att midsommarafton ens var viktig.
det som hade varit viktigt och som verkligen hade varit värt någonting hade varit att få vara med dig.
krama dig.
skratta med dig.
se dig.
och att få känna dig.
allt annat hade kunnat väntat.

inte konstigt att man har ångest.
går det att ha något annat när den viktigaste människan i ens liv inte längre går att nå.
hade jag prioriterat rätt så hade jag fått sett dig vid liv en sista gång.
och du hade kanske till o med stannat där vid mig.  vilket jag tror.

jag vet att jag någon gång blir tvungen att börja fira saker igen.
men det behöver jag inte ännu, inte på länge.
för mina barns skull ska det firas midsommar och jul.
men tills dess behöver det inte vara någon teater.

fyller 21 om två veckor. det är inte heller mycket att fira.
jag vill inte.
blir trött bara av att känna att man måste se lite glad ut.
jag skulle hellre vilja gå tillbaka i tiden.
bli 10 år igen. åka pulka med robert varje vinter.
och varje sommar springa runt på stranden.
hoppa i sanddynor.
paddla ut med gummibåten.
spela bandy.
ha tävlingar i lekparken.
och såklart, hopptävlingar i gungorna.
klassiker.
eller bygga bondgårdar med hans leksaker.
jag byggde alltid jättefint, och han villa mosa allt med sin traktor eller dinosauriemonster.
jag blev lika arg varje gång.
leka småstjärnorna och klä ut robert till tjej.
ligga under granen försöka klura ut vad man skulle få i julklapp.
tvinga med robert på klappjakt innan dom las ut under granen.
äta choklad framför barnprogram.
laga sprödbakad torskfile tillsammans 6 dagar i veckan.

försök att njuta av livet när ni inser att det aldrig mer kommer ske.

går det bra?