l e j o n h j ä r t a

unga svenska killar dör i afghanistan, killar som rasmus känner blir allvarligt skadade samtidigt som
människor här hemma lallar bort sina liv, gnäller över skit och skaffar barn.
det är lättare att förhålla sig till det sorgliga, det är mer verklighet för mig.
det har börjat klia i rasmus soldat fingrar, jag har bara väntat på det.
han vill stötta sina vänner, för han vet hur det går till där nere.
politikerna kan sitta hur länge dom vill och dividera, dom har inte insett att dom låter killarna skriva under sin egen dödsdom.
dom sitter fint och säger att dom besökt insatsområdet, sanningen är att dom inte ens lämnar campen när dom "hälsar på".
dom borde åka med ut på en riktigt patrullering, som kan pågå under flera dagar.
då sa dom få se, vad det egentligen handlar om.
ingen spatsering med svenska flaggan runt en camp.

vill rasmus åka igen så får han det, jag varken kan eller vill förbjuda honom.
risken är bara att jag inte förlåter honom om det skulle hända något.
för allt är inte negativt, grabbarna har roligt tillsammans, och blir vänner för livet.
dom brinner för det dom gör, och det kan ingen ta ifrån dem.
plus att det är sjukt sexigt med killar i uniform, öken-uniform..



jag är äntligen hemma, väntar på rasmus, som kanske hinner komma hem innan jag springer på träning.
dubbel pass ikväll, pilates och combat.
igår var det skoldag från 8.30 till 12.45 idag.
vi har sovit på wisby hotell inatt, så igår kväll drack jag, hannah och anna drinkar i baren.
det var riktigt mysigt!
nu ska jag krypa ner i soffan, gråta till greys försöka släppa tankarna på afghanistan som etsat sig fast trots att jag har min soldat hemma, men ändå så vill man inte att det ska hända någon annan något.
det kan alltid vara någon annans pojkvän, familjemedlem eller vän.

sitter och laddar inför combaten.
har varit hemma vid mamma idag, ätit mammamat. gott!
nu har jag ätit frallor, enbart för att det är så jäkla gott..
tränar ändå bort dem sen.
jag vill ha en mysdress, skulle egentligen köpa en till mig förra månaden, men det var så
mycket annat jag behövde.
tydligen.
snart fyller jag år (om 2månader), vilket jag inte alls har lust att fira, men om man måste och om jag ska önska mig något så är det just det. mysdress från sexy by sweden.
har träffat rasse två minuter idag, han tränar innebandy just nu.
men vi får åtminstone krypa ner bredvid varandra sen.

nu har jag inte tid längre, nu ska jag träääääna!

om ni vill ha bra musik och ni gillar oskar linnros, då borde ni verkligen lyssna in daniel adams-ray istället.
för den mannen knockar oskar rakt ner i golvet.

just nu sitter jag och kämpar i power point, hittade programmet i min dator, det är dock från 2007.
det vi hade i plugget i tisdags var en aning nyare än mitt.
men skit samma, jag har kommit en bit på vägen och ska fortsätta imorgon.
då ska jag träffa mamma och ta lite pics på gula hönan, mitt arbete.
sen är det dags för lite träning igen, idag har jag varit helt fri från det.
körde 2,5 timme igår, först spinning och sen 90 min BOX.
det var JOBBIGT, box var sjukt tungt, men plockade fram diverse hatobjekt i hjärnan och slog på.

jag vill ha sovmorgon jäääämt.


"Blivit lämnad I staden, medan du gick och blunda.
Fick en känga mot magen, tills jag smakade gatan.
Ändå gick jag tillbaka, och jag måste va galen.
Som nyss blivit bedragen, och som tänkte på laget.
För jag tänkte på jag-et, och jag såg alla tecken.
Men jag ville va bättre, men då blev allting sämre"

jag gillar inte alls det här.
jag vill ha tillbaka robert NU.
ge mig honom igen.
eller låt tiden åtminstone ta mig tillbaka till den tid då vi var tillsammans.
det spelar ingen roll om det är den tiden han slog mig i huvudet med hammaren, förstörde bondgården vi byggt eller kom in i mitt rum utan att knacka.
jag vill tillbaka till den tiden då han bad om att få hålla min hand när vi skulle sova hos farmor och farfar för att han hade lite hemlängtan.
jag vill tillbaka till den tiden då han tjatade på mig och fannie om att vi skulle följa med på fest.
eller när han sprang fram och lyfte upp mig i famnen för att han hade saknat mig efter en tur på sjön.
jag saknar honom så mycket att det gör ont i kroppen, en jävla smärta som bara inte försvinner.

jag kan skrika hur mycket jag vill, du kanske inte hör mig ändå.
men jag skulle önska att du kunde göra nåt, bara så att jag känner att du är precis bakom mig.
så kanske jag inte känner mig så ensam.

jag och rasmus firar 15 månader tillsammans idag.
han är dock på jobbet, jag har varit i skolan.
ikväll har jag spinning och han har innebandy, vi träffas kanske runt 22.30.
puss puss godnatt för imorgon är det skola för mig.
men på fredag ska vi fira dubbelt, vi glömde nämligen bort våran 14 månaders dag.
så på fredag ska vi bada och dricka champagne som vi fick i inflyttningspresent.
jag som då inte tål champagne kanske rentav kommer drunkna i badkaret för att sedan spy hjärnan i bitar.
jag och champagne är inte polare.

i all kärleks yra är det också sorg, som alla andra dagar.
för 15 månader sedan begravde vi robert..
konstigt att man kan älska och ha en sån enorm sorg på samma gång.
det var ändå något nytt som startade i all kaos.
inte för att vi var nya för varandra, men han blev ändå min pojkvän, jag som varit singel i flera år.
men det är livet, det är meningen att det ska gå vidare.
jag är glad att kärleken gjorde det, men sorgen och saknaden efter lillebror är alltid lika stor och kvävande.




något som tar bort känslan av död är lilla isak.
för han är så full av liv och oskuld.
inga problem, han vill bara åka karusell, leka och käka majspinnar.
måste få mysa med honom snart.

jag saknar dig så sjukt mycket ikväll att det är äckligt.
för vart ska jag ta vägen?
man brukar säga att man ska älska varandra tills döden skiljer oss åt, så egentligen ska jag inte älska dig längre.
man kan undra vad det var för idiot som kom på det tale sättet, för det stämmer inte.
det spelar ingen roll hur gammal och grå jag kommer att bli, min kärlek och saknad till dig kommer inte att åldras en dag.
tror jag hälsar på dig imorgon, har en groda att lämna och ett hjärta att lätta.

jag kan liksom bara inte förstå, att det liv jag lever utan dig alltid kommer förbli så.
vart någonstans gick det fel, och vem bestämde att det var du som skulle gå?
i en värld med alldeles för mycket människor så är jag så otroligt ensam och tom.
som ett skal utan själ som vandrar omkring.
jag har inte hittat min väg än, irrar mest omkring´tror jag.
inombords är det kaos, och utåt total lugn.
kanske därför det blir krig ibland, kaoset tar över och försöker krossa den yta som är av glas.
det kan kännas som att man brinner inifrån, allt är fel fel fel.
och ingen förstår.

så this is it. det är det här dom kallar för att gilla läget.