remind me.



jag saknar dig så sjukt mycket ikväll att det är äckligt.
för vart ska jag ta vägen?
man brukar säga att man ska älska varandra tills döden skiljer oss åt, så egentligen ska jag inte älska dig längre.
man kan undra vad det var för idiot som kom på det tale sättet, för det stämmer inte.
det spelar ingen roll hur gammal och grå jag kommer att bli, min kärlek och saknad till dig kommer inte att åldras en dag.
tror jag hälsar på dig imorgon, har en groda att lämna och ett hjärta att lätta.

jag kan liksom bara inte förstå, att det liv jag lever utan dig alltid kommer förbli så.
vart någonstans gick det fel, och vem bestämde att det var du som skulle gå?
i en värld med alldeles för mycket människor så är jag så otroligt ensam och tom.
som ett skal utan själ som vandrar omkring.
jag har inte hittat min väg än, irrar mest omkring´tror jag.
inombords är det kaos, och utåt total lugn.
kanske därför det blir krig ibland, kaoset tar över och försöker krossa den yta som är av glas.
det kan kännas som att man brinner inifrån, allt är fel fel fel.
och ingen förstår.

så this is it. det är det här dom kallar för att gilla läget.




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0