l e j o n h j ä r t a

känns som det var evigheter sen jag satte mig ner och skrev.
såsom jag skrev förut.
det är längesen.
det är längesen jag verkligen sa hur allt egentligen är.

jag funderade på när jag sist var ledsen, och det var när jag ringde mamma från thai.
bara några dagar efter att vi hade landat kom jag in i någon sorts depp-period.
dom infinner sig allt framåt kvällen, så är det alltid.
hur nu det är möjligt när man är i thailand.
perioden försvann ganska fort när vi träffade gänget från sverige.
allt handlade nog bara om att kunna slappna av, vilket jag gjorde tillslut.
och när jag väl hade gjort det, hittat tillbaka till nästan "gamla anna" så ville jag inte hem.

men nu är jag hemma, i ett ganska grått sverige som inte bjuder på så mycket just nu.
idag var det dags för tandläkaren, det lugnande medlet som jag fick dubbel dos av satte inte igång
förrän i bilen hem. då däckade jag som en klubbad val.
vinglar in i sängen, får alvedon och ipren av mamma och sen är det godnatt.
vaknade vid sextiden ikväll.


jag kunde äntligen vända rösten till positiv energi igen.
jag är glad att valde att säga till istället för att bara fly att andra hållet.
annars hade det andra alternativet varit mer likt mig.
men även jag har insett vad som är värt att lägga ner hjärta i.







jag pallade helt enkelt inte i lördagskväll.
roberts vänner överallt.
jag brukar annars verkligen gilla det, men i lördags sökte jag efter någon annan.
någon som inte kommer att dyka upp.
så när en lång kille, med luva och händerna i fickorna kliver in genom dörren och fångar blicken i mindre än en sekund så kändes det som att hjärtat skulle stanna. och jag var tvungen att påminna mig själv att andas.
det kunde ha varit robert.
om ni bara kunde förstå hur utmattande det är att sitta och önska att han faktiskt ska kliva inför väggarna, titta runt, hitta mig med blicken och gå fram med ett sort leende och säga heeej syrran!
för att sedan krama om mig hårt och länge.

det kan göra så ont att det hade varit skönare att själv få dö.

jag har tänkt skriva hela dagen.
men energin har varit på noll och jag har mest legat med benen åt fel håll i sängen
och stirrat på väggen och på datorn med jämna mellanrum.
har inte orkat ta mig kragen.
jag skulle egentligen fetta mig hela dagen, eftersom det inte blir käk på ett tag efter imorgon.
sen skulle jag snickra ihop mina nya möbler.
det blev inget av med det.
jag får ta det på tisdag.
hur jag lyckades att nästan tappa tre pannor i thai är otroligt.
det kanske beror på min vätskebrist som jag fick, som gjorde att jag fick blåsor över hela kroppen.
jag vet inte. men jag gottar mig lite åt det nu, för snart är dom tre kilona tillbaka.

jag längtar till sommaren.
enbart för att jag då kan ligga bredvid robert.
så nära jag bara kan komma honom.
tre fyra meter ifrån.
men ändå en hel värld emellan.
när gräset är grönt och solen är varm så ska jag ta med mig en filt och lägga mig vid honom.
och där ska jag ligga.
jag ska berätta högt för honom om allt som händer i mitt liv.
eftersom jag inte kommer närmare än det så måste jag acceptera det.
men hur lätt är det?
vissa dagar kan alla andra människor på denna jord ge mig en sådan huvudvärk att jag bara vill skrika.
för tillfället är min energi helt slut.
jag har tusen tankar i mitt lilla stackars huvud.
och nu orkar jag inte tänka mer.
samtidigt kan jag inte bara lägga mig ner och inte orka, för då skulle precis allt rasa.


därför är det nu du måste orka för två.





vad har du att sura över då?
ni som ställer den frågan, jag hoppas jag spyr er i ansiktet.
om inte, så vet ni åtminstone att jag vill göra det.

jag har tappat lusten att blogga.
har så mycket jag vill skriva men jag kan inte sätta ord på allt.

jag kommer tillbaka när lusten infinner sig.
kanske imorgon?

när man ligger på en strand där värmen stiger upp emot 45 grader, men ändå fryser.
så är det något konstigt.
ett flertal tillfällen hände det mig i thailand, och alltid när jag tänkte på robert.
ni vet när man lyssnar på musik, och så dyker den där speciella låten upp som
får en att tänka på honom. då fryser man.
det sägs också att andar och själar är nära när man fryser.
robert måste ha legat precis precis bredvid mig i sånna fall.



fannie, här ser du hur röd jag kan bli:






och snart kommer du hem fancy!!

det är back to reality som gäller.
räkningarna samlas på hög.
och på måndag är det dags för tandläkaren.
tiden har gått sjukt fort, och det är mycket som kan förvrida huvudet på en.
jag tar med mig mamma på måndag.
för mamma är alltid mamma, och henne blir man aldrig för gammal för.

om två veckor kommer rasmus hem.
ingen av oss trodde att det skulle vara så jobbigt som det är.
men nu är det dags att bita ihop, för han kommer hem snart.
8 dagar på fyra månader har vi haft ihop, det finns inget roligt med det.



 
det är helt ok att lägga upp denna bild.
mamma är inte lika nöjd. men det är jag!
jag kommer ändå vara lika blek om några veckor, så nu gottar jag mig.
så jäkla GÖTT är det.

videobloggarna är över.
thailand är över.
nu dröjer det tills det blir sol och bad igen.

jag är jätte trött. är inte ett dugg sugen på jobb imorgon.
men pengar är ett måste.
och efter jobbet tänker jag bädda ner mig och bara sova.




godnatt.

det har ar ganget vi hanger med.

idag ar det s:t patricks day och JA!
for en kvall blir vi gapiga irlandare som alskar alkohol!
vi har traffat ett riktigt skont gang fran smaland som vi inte vill lamna!
sa ikvall kor vi, vi har bara 3 natter kvar.

vi vill inte hem.

det har varit daligt med aventyr, tycker ni inte det?
men gott folk, vi ar inte dom som ar dom!
pa fredag aker vi pa booze kryssning! med andra ord, sprit-kryssning!
vi ska hoppa fran klippor, dyka och massa annat.
plus att:

DET AR GRATIS ALKOHOL! DRICK SA MYCKET NI VILL!

vi har hittills bara festat tva ggr.
forsta natten blev saras kvall, jag fick vara big mama och ta med henne hem.
tyvarr hade jag hjarnan i arslet, tappade bort vagen hem, kom ut pa fel sida av on och slog
foten i varldens storsta och enda sten pa den grasmattan.

andra kvallen blev min show.
jag trodde att jag var the master of buckets, vilket jag inte var.
ramlade pa toan och slog handen gul och bla och spydde.
ropade efter min stackars pojkvan och mamma medans sara snallt holl upp haret och kladde av mig.
vi har darfor blivit vuxna och haft en lugn och solig semester efter det.
men pa fredag blir vi 18 ar igen och kor!


sa pa lordag kan ni kika in pa bloggen for att antingen se nagot hemskt eller inte.
vi bjuder pa det mesta.


vill samtidigt saga att jag saknar alla hemma!!
mamma, vanner, svarmor och saklart min fina pojkvan, som dock inte ar hemma.

Denna bjuder jag er pa kara vanner=) / sara

sara gjorde nytt pass pa arlanda. allt gick valdigt smidigt.
vi var glada och lyckliga.





tills vi kom till incheckningen och han sa till oss att hon inte behovde det nya.
det gick bra med det gamla.
tur att sara ar rik.
ja cattis, hon har spenderarbyxorna pa!

att äta massor av vitpepparkorn var inte lösningen.
därför kommer jag aldrig mer att göra det.
så eftersom jag nu blivit magsjuk så kurerar jag mig själv med
avslagen cola, och snart kommer mamma med frallor.

jag borde slänga denna dator på golvet och stampa sönder skiten.
för värre skit får man leta efter.

sa hejdå till rasmus i telefon igår.
nu får jag inte höra hans fina röst på ett tag.
dock utlovades det mail. så det ser vi fram emot, och att vi lyckas sitta vid datorn samtidigt.
men saknar honom gör jag, och kommer göra även i värmen.
men hans kläder kommer hålla mig varm under väntetiden i ryssland.


ikväll ska jag få krama FANNIE!!!

 

kommer vara tyst på bloggen.
men har lovat videoblogg, ska inte göra er besvikna.

vissa nätter är helt enkelt mörkare än andra
vissa nätter kan få dig att vilja ge upp
andra nätter kan få dig att vilja stanna för evigt.
nätterna som fylls av ensamhet kan få en vrida på sig med tusen tankar
nätterna med rasmus gör att man vill stanna för evigt.
för evigt ligga i den trygga vrå som håller armarna omkring en.
jag kan vakna på nätterna och bara ligga och titta på honom.

att jag är en annan person nu än för ett år sedan är ett faktum.
i början kunde jag önska att jag var som förut.
jag har slutat önska.
det enda jag vill är att få tillbaka robert.
det är också det enda i hela världen jag inte kan få.
jag har sagt någon gång att jag inte har några problem.
vilket jag inte har.
jag har inga problem.
bara en enorm saknad och sorg som inget kan fylla eller reparera.

sena sommarkvällar har fått en annan betydelse.
det var en sen sommarkväll, eller en tidig sommarmorgon
min lilla robert bestämt rycktes bort.
slets bort på ett ögonblick.
det kan ge mig sån ångest, att jag i det ögonblicket han dör
tänker att livet är så jävla bra.
det är inte förrän några timmar senare när jag får ett samtal som
jag känner att något är fruktansvärt fel.

jag måste erkänna att jag vissa stunder är arg på honom.
för att han gav upp.
att han på något sätt släppte taget om livet, om mig.
vi skulle ju träffas senare samma dag.
det bränner i ögonen och smärtan kan kännas ut i fingertopparna.
för ingen förstår.

men det är inte synd om mig.
jag är inte ensam om att känna sorg och förlust.


hur jag ska fira min midsommar?
jag ska försöka överleva helgen.
kanske sätta mig på en strand och se solnedgången under total tystnad.
känna sanden mellan tårna och bara låta allt vara.



When the day is long and the night, the night is yours alone,
When you're sure you've had enough of this life, well hang on
Don't let yourself go, 'cause everybody cries and everybody hurts sometimes