l e j o n h j ä r t a

det blev bio ikväll med tjejerna.
SATC 2 föll lite på mållinjen, tyvärr.
jag hade hoppats på ett helt annat slut, men så blev det inte.
dålig var den inte, men inte bra heller.
men vi hade mysigt ändå.
innan hann vi shoppa lite, vilket vi absolut inte skulle.
svårt att hålla fingrarna i styr när man blir släppt inne på MQ, lönen precis insatt på kontot.
och inte fått någon kärlek av rasmus på fem veckor, då måste man shoppa.
terran hittade ett kap på VILA och jag köpte chinos på MQ.

hade kunnat handla mycket mer, men fick stoppa ner plånboken långt ner i väskan och sen traska därifrån.


innan jobbet imorgon ska jag och terran cykla till grottlingbo och sola.
värt!



har inte mycket mer att dela med mig av ikväll.
jag saknar robert, som alla andra dagar.
och jag borde ta mig i kragen och besöka hans grav igen.
men varje gång jag går dit går jag i en halvcirkel runt stenen, för att slippa behöva
se hans namn. det är lika hjärtskärande varje gång, namn och bild.
det är verkligen min lilla robert som ligger där nere.
egentligen väntar jag på sommaren, så att jag kan få lägga mig där jag brukade ligga.
vid graven vill jag bara ligga för att göra han sällskap, så att han inte är ensam.
både han och jag vet att jag inte kommer närmare än så på ett tag.

fan.
jag måste bli bättre på att blogga.
ett tag bloggade jag varje dag.
nu känns det mest som ett evigt ältande.
och allt jag har på hjärtat kan jag inte riktigt skriva här.
ni får veta mycket, men inte allt.
jag funderar på att börja prata med psykolog igen, dock inte samma som förra.
hon var inte alls passande för mig.
det kanske kan vara skönt att prata med någon som passar mig, men som inte känner mig?

jag ligger nerbäddad, genomförkyld och ser SATC.
jag älskar den serien mer än något annat tv-program.
alla älskar mr.big.
men icke jag!
jag älskar aidan, kanske för att jag har en riktigt aidan.
rasmus är min aidan.
han blir inte sur när jag väcker honom om natten då jag haft mardrömmar.
han masserar min mage när jag har ont.
han hämtar glass när jag mår dåligt.
han lyssnar på mig.
han pillar mig i håret och håller om mig tills jag somnar.
och det viktigaste, han får mig att känna mig trygg och får mig att skratta.
det finns inget annat jag söker.
och snaaart kommer han hem! vi klarade det, och det känns sjukt bra.
nästa fredag får jag pussa på honom igen..


jag löpte 3 km igår kväll.
och gjorde benböj ca 30 meter av löprundan.
det ska vara bra för rumpan, och idag har jag verkligen känt av att jag äger en.
träningsvärk är något jag gillar, så jag tänker inte klaga.
ska försöka komma ut imorgon kväll igen, efter SATC 2 premiären förstås!

nu: mer SATC och sen måste jag sova innan jobb imorgon.


       

jag kanske bara behöver sova.
sova sådär länge ni vet.
stänga av telefonen, mörklägga rummet.
hela kitet.
jag är så trött.
trött på människor.
trött på att vänta och vänta.
robert kommer jag bokstavligt få vänta ihjäl mig på.
för honom träffar jag inte förrän jag själv är död.
fattar ni?

jag skulle vilja åka bort.
helt ensam.
och bara vara helt för mig själv.
stänga ute alla andra för ett tag.
skaffa egen lägenhet där allt bara är mitt.
när jag låser dörren så kommer ingen annan in, om jag inte vill det.

klockan är snart fyra på morgonen, och jag orkar inte bry mig.

jag saknar dom små enkla sakerna.
exempel pussen på pannan efter en jobbig arbetsdag.
eller när han masserar min mage då jag nästan alltid har ont i den.
när han pillar mig i håret, för att han tycker att det är mysigt.
eller när han håller om mig så att jag ska somna lättare.
och det jag verkligen saknar är att få sova mot hans bröst.
jag har min lilla speciella hörna där jag får plats perfekt.
jag saknar till och med när han erbjuder sig att laga mat då jag kan komma hem grinig från jobbet.
han har kommit på att jag är matarg.


jag sitter på ett kyligt arlanda och saknar rasmus.
om ett par timmar lyfter planet mot grekland, inte så dumt.



det är inte så länge kvar tills det är ett helt år sedan robert försvann.
den dagen kan ge mig ångest så att jag bara vill ta mig härifrån.

gissningsleken är över för rasse, men han vet inte om det ännu.
troligen ligger han och sover på andra sidan jorden.
i födelsedagspresent får han biljetter till KISS som ska lira i Stockholm den 12 juni.
det är skit svårt att komma på ideèr till presenter, men jag hoppas han blir glad.
när man frågar honom vad han önskar sig säger han:
"jag har redan allt jag behöver"
vad köper man till en sån?

ska snart hem till moster och äta mat, min favorit kasslerlåda.
sen är det dags för träning, går det inte bättre ikväll så tänker jag straffa mig själv.

måste börja packa med, för på fredag morgon åker vi till stockholm.
jag ska gosa med isak hela eftermiddagen och sen åker vi ut mot arlanda.

jag lyckas stänga av större delen av hjärnan när jag jobbar så mycket som jag gör.
känslorna lägger man åt sidan och det enda man gör är att jobba.
jobba - sova.
det kan kännas i kroppen när jag jobbat för mycket.
tisdagkväll var en sån kväll.
då blev jag ledsen och så otroligt trött på allt.
och när jag inte kan uttrycka mig så som jag önskar så försvinner inte den jobbiga känslan.
den kommer inte försvinna förrän jag vet att denna person verkligen förstod grejen.
från och till känner jag att det kvittar.
man orkar inte lägga energi på saker ibland.
jag koncentrar mig på jobbet och lägger känslor under is ett tag.

robert pratar jag med varenda dag.
även om jag jobbar.
man kan säga att han är den jag pratar mest med av alla människor jag känner.
han lyssnar alltid, och säger aldrig emot.
och jag kan säga precis vad jag vill, spy skit över vilken människa jag vill.
han skvallrar inte.


om en vecka åker jag till grekland.
tänkte lämna anna hemma och åka utan telefon.
gött.
en vecka ska jag inte tänka på någonting annat än just bara mig själv.
hur tror ni det kommer gå?
knappast bra.




jag hoppas på sol.
för jag och mami ska steka fläsk i solen!
det var 2006 vi sist var på semester ihop, mamma, jag och robban.
hur vi än gör och vart vi än är så fattas det en viktig person.
det kan inte ens grekland ändra på.

allt känns lite bättre idag.
det har varit full ös på jobbet.
och jag fick faktiskt spy ut mig lite på bloggen igår,
sara håller med om spy teorin, hon tror också att det hade varit smidigt.
tur att det hjälper att skriva av sig lite, det har funkat för mig hittills så jag fortsätter med det.

pizza är bra mot träningsvärk har jag hört.
därför var det just det vi åt ikväll.
det var vi värda!

om ni fattar vad jag längtar efter en egen lägenhet i visby.

varför slöt jag ens med fotboll?
det var underbart att snöra på sig dojerna igen och ut på plan.
jag har till och med förbättrat en del genom att ligga på latsidan.
nicka och ta ner på bröstet gick fin fint, och jag har äntligen lärt mig öppna truten på plan!
konditionen behöver en liten upprustning, men jag vet att både dennis och marie kommer fixa den.
söndag är det dags igen, först jobb med Lina och sen iväg på träning. gött.
det bästa fotboll är att man släpper precis alla tankar, jag gick in på plan med tusen tankar, besvikelse och
en del ilska. men det går inte att tänka när man spelar, för då vet du inte vad du pysslar med.
så tankarna la sig vid sidan och jag fick bara vara för ett tag.


jag skulle vilja hitta min kräkreflex så att jag bokstavligt talat kunde spy på saker, och folk.
bara för att klokt visa att jag har tröttnat, är arg, besviken eller ledsen.
tänk vad smidigt.
då skulle man inte behöva anstränga sig genom att prata, utan bara öppna munnen och spy.
jag hade gillat det, vet inte vad ni andra tycker.
besvikelse är nog det värsta jag vet.
och jag orkar inte alltid förklara, tänk efter så kanske det ramlar ner lite info.
min frustration över allt kan säkert förbättras genom fotbollen.
så slipper åtminstone jag gå och släpa på den, ingen annan bryr sig, så varför borde jag?


det är nu jag vill stå mitt bland folk, skrika och gapa, spy lite på er, peka finger och visa rumpan.
bara för att visa att jag står väldigt nära gränsen, det kanske är ett par steg kvar tills det brister.
om ni har glömt det så kan även jag få nog.
det är ok att inte vara glad jämt, det är ok att säga att man har fått nog.







du skulle ha fattat. och du fattar även nu.


godnatt.

försök att blogga när tankarna kokar runt i skallen och orden bara ramlar ut ur munnen.
har varit vid mitt bollplank en stund efter jobbet ikväll.
behövligt. vi tänker likadant.
och hon är alltid alltid ärlig.

fick en jagärsåtröttpåallt-våg förut i bilen på väg hem från jobbet.
grät lite och kom hem till mamma och blev kramad och åt korv med bröd.
grejen med mig är att jag blir så äckligt frustrerad över saker, som jag själv aldrig skulle göra.
men som folk oftast kan göra mot mig.
jag ska helt enkelt sluta bry mig.
det tar för mycket energi som jag absolut inte har.

och det är så sjukt mycket jag har på mitt lilla hjärta.
men ikväll har det tagit stopp.
återkommer kanske imorgon. efter fotbollen.