l e j o n h j ä r t a

unga svenska killar dör i afghanistan, killar som rasmus känner blir allvarligt skadade samtidigt som
människor här hemma lallar bort sina liv, gnäller över skit och skaffar barn.
det är lättare att förhålla sig till det sorgliga, det är mer verklighet för mig.
det har börjat klia i rasmus soldat fingrar, jag har bara väntat på det.
han vill stötta sina vänner, för han vet hur det går till där nere.
politikerna kan sitta hur länge dom vill och dividera, dom har inte insett att dom låter killarna skriva under sin egen dödsdom.
dom sitter fint och säger att dom besökt insatsområdet, sanningen är att dom inte ens lämnar campen när dom "hälsar på".
dom borde åka med ut på en riktigt patrullering, som kan pågå under flera dagar.
då sa dom få se, vad det egentligen handlar om.
ingen spatsering med svenska flaggan runt en camp.

vill rasmus åka igen så får han det, jag varken kan eller vill förbjuda honom.
risken är bara att jag inte förlåter honom om det skulle hända något.
för allt är inte negativt, grabbarna har roligt tillsammans, och blir vänner för livet.
dom brinner för det dom gör, och det kan ingen ta ifrån dem.
plus att det är sjukt sexigt med killar i uniform, öken-uniform..



jag är äntligen hemma, väntar på rasmus, som kanske hinner komma hem innan jag springer på träning.
dubbel pass ikväll, pilates och combat.
igår var det skoldag från 8.30 till 12.45 idag.
vi har sovit på wisby hotell inatt, så igår kväll drack jag, hannah och anna drinkar i baren.
det var riktigt mysigt!
nu ska jag krypa ner i soffan, gråta till greys försöka släppa tankarna på afghanistan som etsat sig fast trots att jag har min soldat hemma, men ändå så vill man inte att det ska hända någon annan något.
det kan alltid vara någon annans pojkvän, familjemedlem eller vän.