saknar väntar och längtar
ibland kan jag sakna rasmus så mycket att jag mår illa.
kanske för att jag vet att han är så långt borta, det känns som att dagen
då jag får se honom igen aldrig kommer komma.
att vi alltid kommer ha ett förhållande över telefon.
jag som aldrig haft problem med att vara ensam, eller varit beroende av någon annan.
ända sedan robert dog så har hejdå inte varit min grej.
och på en sekund var jag allt jag inte var tidigare.
jag är livrädd över att förlora någon mer.
vänner, mamma, pojkvän. det skulle aldrig aldrig gå.
och om rasmus skulle vilja åka på fler missioner så skulle han få det.
för det är jag som har det jobbigt med att han är borta.
och det är knappast hans fel.
plus att jag väntar faktiskt på den enda mannen jag vill leva med.
han kommer hem en sväng snart. och då ska jag krama sönder honom.
trodde att han skulle ringa idag men det gjorde han inte.
hoppas hoppas imorgon..
ska köpa julklapp till svärmor och svärfar. det är dom värda.
jag måste även köpa vinterskor och duntofflor.
mina fötter är kallare än kallast.
nu ska jag bädda ner mig i rasmus kalsonger och tshirt med film.
