l e j o n h j ä r t a

det var längesen jag skrev om mina känslor. men varje natt innan jag somnar så ligger jag och tänker på robert. tänker på hur allt blev som det blev, tänker på när jag kramade honom sista gången, tänker på hur han var, hur han såg ut när han drack oboy. tänker på hur viktig han var för mig, och jag hoppas att jag fyllde en funktion för honom med. allt mitt skällande på honom handlade egentligen bara om att jag ville att han skulle vara lycklig, men det kunde man ju inte säga! det hade varit jätte hemskt, tyckte man då. visa att man brydde sig skulle man ju inte göra.. men det gjorde jag, kanske lite för mycket. jag är så glad att vi inte grälande på hela sista året, att jag var den sista han pratade med i telefon och att den sista meningen jag fick höra var att han älskade mig. vi har gått igenom mycket han och jag, hade han fortfarade varit vid livet idag så hade vi haft den starkaste relationen någonsin. så har vi lilla isak, jag har alltid haft en lillebror, som jag fortfarande älskar mest av allt. men jag kan inte krama honom längre, då kommer lilla isak in. för honom älskar jag också jätte jätte mycket, och jag älskar att vara med honom. han får ta emot all den kärlek jag inte kan ge till robert längre. det är så otroligt mysigt när man får ha lilla isak i famnen och man känner att han känner sig trygg. när jag är med isak, vi brukar bada och sist tog jag med honom till min farmor och farfar där vi kikade på massa djur, det är då jag känner att jag också är redo för barn. inte just nu, för nu pluggar jag.. men OM det skulle hända så skulle inte hela världen falla samman, för jag är faktiskt redo. snart är det jul, högtider gillar vi inte. men vintern är mysig, man kan få krypa ihop sig under filtar med tända ljus. jag är glad att vi har jullov och att jag kan få komma hem till rasmus då. sitter och lyssnar på spotify, och av alla mina ca 1000 låtar så kommer Rötter. roberts sista låt han sjöng på midsommar, ödet?