l e j o n h j ä r t a

jag hade verkligen inte tänkt att dagen skulle bli såhär jobbig.
mina planer var att hänga med linnea och hennes fina barn.
men när klockan ringde imorse kunde jag inte röra mig.
känslan av total tomhet och.. jag vet inte. man klarar inte att röra sig.
man vill inte, orkar inte, bryr sig inte.
den känslan sköljer över en som en våg.
huvudet värker sönder en och man vill bara vara ifred.

jag har inte orkat prata med någon idag, rasmus köpte lite choklad till mig efter jobbet och la sig sen bredvid
mig och myste tills han åkte på träning.
så nu är jag ensam igen, det behövs ett litet tag till åtminstone.
jag har sovit från och till idag, man vaknar, somnar, svarar på nåt sms. somnar igen.
så inatt lär jag inte kunna sova, men det gör inget.

två år sedan idag. helt ofattbart.






jag saknar dig så sjukt mycket.