l e j o n h j ä r t a

jag börjar undra om 90% av alla brudar runt om i världen föddes med någon idiot-ap-hjärna.
i den världen ska man vara så falsk som möjligt, helst eliminera alla andra tjejer som finns och bara
ha folk som "är bra att ha".
tänk vad mycket tid ni skulle ha om ni började uppföra er normalt, ni skulle kunna sminka er typ 10 timmar till.
tack Gud, tack för mina killkompisar. och tack för tjejerna jag har, dom tillhör den procenten som är normal.


efter ett arbetspass och två träningspass så är jag nu trött.
ska släpa min rumpa in i duschen och sen lägga mig på soffan.
kanske skicka iväg något tycksyndommig-sms till rasmus som tränar innebandy.
tycker han kan komma hem och ta hand om sin sjuka flickvän.

jag är skit bra på att undanröja känslor, jobbiga sorgliga känslor, saknad ni vet.
trycka undan den värld som är svart och vit, där allt spelar förbi långsamt.
det brukar kännas lite som att jag är helt ensam, allt är tyst, man hör inte ett ljud.
men man ser att saker rör sig, träden rör sig, men du hör inget.
det blåser, håret rör sig, men allt är knäpp tyst.
jag går alltid ensam, ute på en äng, hav i bakrunden och det finns inget slut så långt ögat når.
och det finns ingen som går bakom.
jag får heller aldrig någon känsla av att det kommer någon längre fram.

som sagt är jag duktig på att skjuta undan, men när jag ligger ensam i solariet med musik i öronen och
robert musik sätter igång. då är jag inte så stöddig längre.