l e j o n h j ä r t a

imorgon vankas det sista arbetspasset på ett litet tag.
imorgon blir den sjätte dagen i rad med jobb, vilket inte gör mig något.
jag hade säkerligen fortsatt att jobba så om jag inte skulle iväg till sthlm.
men nu ska vi iväg, jag och mamma, för att göra det jag önskade mig i julklapp.
vi ska shoppa.
jag funderar även på att trilla in på en piercingstudio och göra nåt kul.

eller så gör jag nåt ännu roligare i thailand.
vem vet?


och sen kommer rasmus. därför tänker jag inte jobba.
han är bara hemma en snabbis, och då ska vi spendera tid.
jag ska knarka kärlek.


idag är det även exakt 7 månader sedan då jag satt som
en förstenad människa utan själ hemma på verandan.
jag kommer inte ens ihåg vad vi gjorde, sa eller vad som hände just den kvällen.
ändå är inte den 20:e en jobbigare dag än andra, lite lättare kanske.
det känns som att du ger mig styrka, värme och livslust.
själen jag lämnade hos dig inne i visby har bundit fast dig vid mig
i en evighets cirkel. vi släpper aldrig varandra.
jag tror också att när vi ses igen, så är jag lika ung som när vi sågs sist.
vi kommer ta vid där vi slöt. så tror jag.
däremot ser jag inte fram emot sommaren.
på något sätt tror jag att den kan bli lika jobbig känslomässigt som förra.
fast på ett plan vi inte utforskat ännu.
jag älskar dig för evigt. 

jag önskar du kunde skratta mig i örat så att det känns som att hjärtat ska stanna.
gör nånting så att jag känner mitt hjärtas slag.
det är just det som skiljer oss åt, det enda vissa dagar.
att mitt hjärta, faktiskt ännu slår.
jag önskar du vore här.