l e j o n h j ä r t a

ibland måste jag liksom läsa orden:

..den 20:e juni 2009 dog robert i en hemsk olycka som vi aldrig glömmer.

det är fel att använda uttrycket komma ihåg, eller påminna mig själv om att det faktiskt hände.
men jag använder det ändå. jag måste påminna mig själv om att det är verklighet.
för det känns så overkligt.
jag saknar robert så otroligt mycket, och ingen dag är den andra lik.
man måste ta en dag i taget. jag har svårt för det.
kanske därför det inte går så bra.
men när läkaren sitter framför mig och säger:

- vad i ditt liv kan det vara som gör att det trasslar till sig?

då måste jag vara tyst ett par sekunder för att inte säga det jag tänker.

- är du så jävla dum som du ser ut att vara.

han var ändå den läkare som tog emot mig och mamma två dagar efter olyckan.
och sen har han mage att fråga vad som kan vara problemet i mitt liv?


nu jag ska fortsätta se folk göra bort sig i paradise hotel. det är faktiskt ganska underhållande.
och så ska jag fortsätta andas genom munnen och blöda genom näsan.
det var tydligen normalt enligt läkaren.



24 dagar kvar.