vi laddar om.
jag vet inte riktigt när det var sista gången jag verkligen grät.
jag grät inte när rasmus flyg var försenat, jag svalde gråten och blev arg istället.
idag var jag ledsen.
och då blev jag jätte ledsen, arg och rädd.
rädd för att jag inte klarar av mig själv när allt blir jobbigt.
arg för att det blir så.
små saker som gör en besviken, irriterad, men man säger inget.
då räcker det med småsaker för att det ska rinna över.
bägaren blir full och kroppen och hjärnan tål inget mer.
allt blir faktiskt svart, och inget är bra. inget.
jag vill kräkas på livet.
ta mina saker och bara fly så jäkla långt bort.
egentligen är det kanske inte så viktiga och stora saker som kan göra mig ledsen.
men för mig räcker det tydligen.
det är ok att vara ledsen.
jag gillar inte att vara ensam.
och just nu känns det som att alla har lämnat mig.
bästa vännerna är inte här.
som jag skulle vilja.
pojkvännen åker igen på måndag. ångest.
jag har varit ledig från jobbet ett tag nu, har ingen lust att gå tillbaka.
det är en sån period nu.
inget är bra helt enkelt, jag har haft dessa perioder med jämna mellanrum nu.
det är ok. dom går över.
jag undrar bara hur länge dom tänker envisas med att komma tillbaka.
Jag tror att dina jobba perioder kommer att komma tillbaka ett bra tag till gumman.
Men till slut, kommer du lära dig att hantera dom, de är vad jag tror i alla fall.
Klart att man trampar snett någon gång och att allt känns värdelöst. Men jag tror att du kommer finna ett sätt att hantera dina jobbiga perioder.
You keep going girl! (när jag var ledsen och arg tog min kompis med mig till ett kalkbrott och så fick jag kasta stora stenar hur hårt jag ville!!)
