9.




all den sorg, saknad, längtan och ångest jag har över robert ligger alltid som en
osynlig men oerhört tung slöja över mig.
i början var det som att den dränkte en inifrån.
nu har den ett hårt grepp om mig utifrån istället.
jobbiga perioder, då är det som att allt trycks ner i halsen på en.
för det är så det känns, att allt står en upp i halsen.
inga utvägar, ingenting.
det känns som att vandra ensam i en värld där allt är svartvitt.
man går på en evighetslång stig, med enbart ängar på båda sidorna.
ingen i närheten, inget som finns så långt ögat når.
det finns ingenting. bara du.
nu när rasmus har åkt iväg igen så är det som att ha hjärtklappning 24/7.
hjärtat slår 300 slag i minuten, känns det som.
kanske därför jag inte kan sova?
så länge man inte hör något vet man att allt är som det ska.
därför gav jag som förslag att vi inte skulle prata i telefon.
det förslaget blev nedröstat direkt.


det är farligt att prata om döden.
man kan nästan trampa folk på tårna om man börjar prata om det.
" så får man inte tänka" eller " så får man inte säga"
det som vi alla ska göra, det som varje dag säkert slickar oss i nacken ett par gånger.
det ska vi inte prata om, för det är hemskt. man får inte tänka på döden.
jag tänker varje dag på döden.
vi har en del ouppklarade saker, han och jag.
han pekade finger åt mig i somras, och tog det finaste jag har.
han kan inte göra det igen, så mycket orättvisa kan det omöjligt finnas.
men jag är livrädd.
det skrämmer skiten ur mig, för jag vet att det kan hända.



somnade vid femtiden imorse.
hade klockan på ringning igen vid kvart i sju.
tänkte vara redo ifall resursen ringde.
det gjorde dom inte och jag kunde somna om.
vaknar igen vid åtta tiden. jobb ikväll.
somnar om.
vaknar igen vid halv ett, resursen ringer igen.
jobb imorgon 7.30-15.
det är väl lika bra att sätta igång igen antar jag.
ikväll är jag väl i burgsvik igen runt halv elva.
sen ska jag upp igen halv sex ungefär.
sova är kanske överskattat.
det kommer ta flera veckor innan jag kan sova klokt igen utan rasmus.

om 22 dagar sitter jag och sara just nu på moskvas flygplats.
vad vi ska fördriva tiden med där är ännu oklart.
vi har hört att det är svin kallt på flygplatsen, så mössa och dubbla byxor är väl att rekommendera.
sen är det vidare mot thai som gäller.



      


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0