who said it would be easy?



idag blev det klart, jag kom in på Gävles universitet, ingen återvändo.
och orten blev tillslut Hudiksvall, lite större stad än Bollnäs.
men bostaden hamnar ändå i Gävle.
närmare hem på något sätt..
och jag har börjat få ångest över allt som kommer hända.
jag kommer "flytta", inte på riktigt men lite ändå.
jag kommer inte kunna krypa ner bredvid rasmus varje kväll som jag vill.
och det ger mig ångest, för jag behöver honom varje dag.
det finns inte ord för hur mycket jag älskar honom.
nu sitter han mitt emot mig i soffan och är bara så underbar.
i veckan blir det för alltid bevis på att det är vi.
ingen utbildning i världen kan ändra på det, ändå är jag rädd.
att det faktiskt kan kosta oss kärleken, men om det gör det, så kanske det inte var rätt.
och på ett sätt så vet jag att vi kommer klara det, vi klarar allt.
jag klarar allt.

jag hoppas att en viss person följer med mig till Gävle, han vandrar tydligen nere vid moster har jag förstått.
varför hälsar du inte på mig?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0