l e j o n h j ä r t a

jag är en gris.
jag sitter med slitna leggings, strumpor och en grön carlsberg tröja.
håret är kaos. har det alltid varit så länge jag kan minnas men extra fult i år.
jag har inte ens borstat tänderna idag.
tanken har slagit mig att jag kanske borde göra det, men icke.
jag sitter i sängen, som vanligt.
det är dag nummer 2 nu.
men vad gör det?
jag har ändå ingen lust med något.
stack ut huvudet på balkongen under några korta sekunder förut..
kallt var det.
tänkte gå ner på stan och köpa den där tröjan, men icke.
jag orkade inte.
tänkte gå ner på stan och köpa det där nagellacket jag har tänkt på.
men icke.
jag känner mig så jävla osexig men vad gör jag åt det?
inget.
det kostar för mycket.

det känns som att jag lever i en bubbla, där ingen annan existerar än jag.
det finns inget annat i hela världen.
jag vill inte ta itu med något. jag bryr mig inte.
det spelar ändå ingen roll.
personer jag inte pratar med finns inte.
dom jag inte ser finns inte.
det är bara jag i heeela världen.
inga känslor existerar.
tomt tomt tomt tomt.
för vad spelar något egentligen för roll?

ibland känner jag för att bara sätta mig ner och skratta ihjäl mig.
det här måste ju vara ett skämt?
allting är så otroligt sjukt.
i min egen lilla bubbla är jag ingens dotter, ingen syster, ingens vän och ingens flickvän.
jag är inte något annat än bara mig själv.
tömd på allt som har med känslor att göra.



Robert, du är den finaste i världen.
Men världen förtjänade dig inte.