l e j o n h j ä r t a

tisdag.
jag vaknar av att mamma ringer vid lunchtid.
i min dröm var klockan mycket mer och robert var med.
han var med i drömmarna i natt igen.
jag börjar bli van nu.
det känns ganska skönt att drömma med honom.
jag säger med, för han är ju det, med i mina drömmar.
vi pratar, äter mat och allt annat som vi brukade göra.

inatt pratade vi.
jag frågade om olyckan.
han säger att killen med den vita tshirten hade nycklarna.
vilken kille undrar jag.
den där killen svarar han bara, med vit tshirt.
svaret på allt är nog att jag börjar bli dum i huvudet.

nu ska jag försöka ta mig ur sängen och gå en promenad ner på stan.
jag ska sola.
tummen upp för brun hud.

och nu är det bara 3 nätter kvar utan rasmus.