l e j o n h j ä r t a

roberts gravsten kom på plats idag.
den är verkligen super fin. vi har gjort ett bra jobb.
nu skulle jag kunna sitta där uppe hela dagarna, det blir helt annat när stenen är där.
det är text, och bilder.. betydligt mer påtagligt.
det är tusen känslor, som alltid men ännu mer då när man står framför gravstenen.
jag ser ju namnet, det står robert, allt är korrekt.
men det innebär inte att man fattar det.
jag ska skaffa dit en bänk, så att man kan sitta klokt.
för det är skönt, sitta helt tyst, helt ensam och bara vara. just där.
jag saknar robert så himla mycket.
och jag är inte alls sugen på roligheter, det är inte alls lika kul längre. inget alls.
dricker man alkohol blir man så känslig, vilket man ändå är 24/7 och oftast räcker
det med att någon nämner roberts namn. så är det kört.
då känner man sig världens största tönt och partyförstörare.
och det gillar vi inte.








och imorgon, onsdag.
kommer den här skönheten äntligen hem: