och så blev det natt..



jag har lugnat ner mig några hekton nu.
det är big brother på tvn och jag har datorn i knät.
kallt är det som vanligt, fryser knäna av mig.

jag, fannie och mamma gymmade tidigare ikväll.
perfekt att träna när man är upprörd.
inte lika fint att träna när man bara käkat frukost på hela dagen.
och frukosten infann sig klockan sju på morgonen.
jag blev lite lugnare då jag råkade hitta in på asos.
ska man på kryssning så måste man ha en klänning.
så är det faktiskt bara.
jag veeet att alla tjejer där ute förstår mig fullt ut.
ska rådfråga rasmus imorgon vad han tycker, han är ekonomisk och duktig.





har tänkt mycket på robert i veckan.
men har inte satt min fot på kyrkogården en enda dag.
har inte en aning om varför.
men jag pratar med honom, i mitt huvud varenda dag. flera gånger.
teorin om att han lyfter upp mig när jag är på väg långt ner håller sig fast.
att jag mår bättre idag kan också bero på att rasmus kommer hem imorgon.


för min del är afghanistan slut diskuterat.
jag håller fast vid att jag respekterar hans beslut.
självklart stöttar jag honom i det. men det innebär inte att jag gillar det.
jag måste få bort alla äckliga tankar jag har i huvudet, för det kommer ta död på mig.
och jag vill inte tillbringa tre veckors tid med att prata om något som redan är bestämt.

jag har redan så många andra hjärnspöken som hälsar på dagligen.
ett namn.
robert.
ett vackrare och varmare spöke finns såklart inte.
men han spökar i min hjärna.
i mina drömmar leker han med mig, pratar och är levande.
och allt är guld.
men det blir dags att vakna någon gång. tyvärr.
och då är inget guld längre.
speciellt inte när jag vaknar utan rasmus.
och det är ett evigt tjat om denna man, jag vet det.
och jag kommer inte sluta.
men jag kan inte förklara den trygghet han ger mig.
det finns säkert andra själar som har samma tur som jag i kärlek, ni vet.

jag har packat ikväll.
rasmus lär få slag när han ser väskan.
det blev den stora grå resväskan, och sen blir det en kassa med skor
och handväskan.
meeeen han är kanske inte så lättskrämd!
har ingen lust att åka hem varannan dag för att byta kläder.

godnatt.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0