l e j o n h j ä r t a

jag saknar robert idag.
det gör jag varje dag.
men ibland är det extremt mycket.
det är då allt blir lika svart som den svartaste natten.
när det känns som att hjärtat går i tusen bitar.
som att någon sliter isär allt du har i kroppen.
men egentligen går det inte att förklara.
ingen förstår ändå.
och jag förstår att ingen förstår.
men det är då man känner sig som den ensammaste människan i världen.
för  i n g e n  kan förstå hur jag känner mig.
jag kan heller inte förstå mammas sorg.

det har bara gått 2 månader.
två ynka sketna månader.
det känns som en evighet.
att robert varit borta hur läänge som helst.
det är dags att komma hem nu.