onsdag



jag passar på att blogga nu när R ännu är på jobbet.
har försökt göra det när han sitter bredvid mig med sin egen dator.
men det går inte. jag måste vara ensam.
jag har fått igång min gamla äckliga sunk dator.
det var betydligt roligare och skönare att sitta vid roberts dator.

nu ligger jag i Rasses stora säng.
det är också mysigt även fast jag är ensam.

idag var jag hemma i lägenheten igen.
varför jag ens åker dit är en gåta.
jag lyfter inte ett finger i packningen.
roberts rum är i stort sett packat och klart.
jag fick äran att slå sönder hans trasiga datorbord.
och jag kunde nästan höra honom skratta åt mig.

fast nu är det tungt.

det brukar det var mot kvällen.

men då är alltid rasmus här.

eller min lilla fannie.

nu ligger jag och kollar på gamla foton av robban.

det kanske är att plåga sig själv. jag vet inte.

men någon gång måste även jag börja inse vad som har hänt.

han kommer inte tillbaka.

hur länge hans telefon nummer kommer ligga kvar i min lur vet jag inte.

hur många gånger jag kommer vara nära att ringa honom vet jag inte heller.

men varje gång det händer är det som att någon skjuter en i huvudet.


all min ångest som jag har äter upp mig inifrån.

ibland vet jag inte vart jag ska ta vägen.
det är ren panik.
jag ångrar att jag inte var mer hemma med honom under alla dessa år.
trots att vi nästan gjorde allt ihop.
som barn var vi jämt jämt jämt.
jag ångrar att jag inte var hemma på midsommarafton.
jag ville inte ens på fest.
men rädd för att missa något, för det är ju alltid så, så åkte jag ändå.
hade jag varit där han var så hade han inte åkt vidare.
hade jag varit nykter hade jag hämtat honom.
PRECIS som alla andra gånger.
hade jag varit hemma hade jag fått sitta honom sista tiden.
kramat en varm hand och kysst en varm panna.


jag försöker förstå varför han tog bilen.
han stal den inte, det vet jag.
och hur allt det där gick till ska jag ta reda på.
jag blir så förbannad när jag tänker på hur polisen har hanterat hela den här situationen.
klåpare i uniform.
jag vill spola tillbaka tiden.
jag skulle kunna ge vad som helst.
bara någon kan få robert tillbaka.


godnatt.


Kommentarer
Postat av: Therese

Anna jag vet inte vad jag ska säga

men jag vill verkligen att du ska veta att jag tänker på dig <3 kan inte förstå vad du går igenom..

KRAM

2009-08-13 @ 10:18:13
URL: http://therese362.blogg.se/turkisklifestyle

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0