stuck in reverse
jag är en riktigt bitterfitta ikväll.
en sur och gnällig brud.
jag kan skylla på att jag har mens, men det håller inte i längden.
jag kan inte skylla på något annat heller egentligen.
ont i magen har jag, och så mår jag förbannat illa.
ikväll älskar jag inte livet helt enkelt.
eftersom jag har fått igång min dator så har jag klurat igenom ett x-antal gamla bilder.
och jag känner faktiskt inte igen mig.
jag ser att det är jag.
men det känns inte som jag. det är inte alls samma människa.
jag har blivit äldre.
positivt.
och ganska normalt.
men det känns ändå inte som jag.
just nu kollar jag nya kläder.
sånt brukar pigga upp ett deppigt humör.
jag borde seriöst hålla i mina små slantar men jag är ekonomiskt efterbliven.
och pengar är inte det viktigaste.
man kan alltid tjäna nya.
resan till norge börjar närma sig.
det är panik ångest varje gång tanken slår mig.
eller när någon annan så fint påminner mig.
jag vill inte.
jag vill inte.
jag vill inte.
jag vill inte lämna allt ännu.
även fast jag vill det.
rasmus ska också iväg.
det vill jag inte heller.
jag vill att han ska stanna här hos mig för alltid.
kan någon stanna tiden exakt nu.
när alla är hemma. ingen är borta.
Gå ej ifrån mig, du vill ju stanna
stanna tills jag själv måste gå.
Lägg din älskade hand på mina panna
än en liten stund är vi två.
Mörkret har aldrig varit så välkomnande som nu.
Jag vet vad som väntar mig.
Den finaste killen med dom vackraste ögonen.
Det luriga leendet.
Den varma famnen som jag längtar efter så.
Du är så nära men ändå så långt härifrån.
Man kan nästan höra dig andas
men jag kan inte känna dig.
Nu är det uppförsbacke hela livet men
när jag når toppen kommer du att stå där
med utsträckt hand som då kommer att vara varm
jag längtar så mycket att jag mår illa.
