R.
vissa dagar är jag världens argaste människa.
arg för att du faktiskt har lämnat mig kvar.
ensam.
det finns ingen i hela världen som någonsin kommer kunna vara i närheten av dig.
som skulle kunna ta din plats.
hur tänkte du egentligen?
du kunde ha ringt vem som helst.
jag hade fixat skjuts till dig hur lätt som helst.
vissa dagar känns allt ganska ok.
dagarna efter dom är oftast ännu värre.
ungefär som att man får igen för att man varit glad en dag.
jag vill inte att mitt dåliga humör ska gå ut över någon annan.
just nu är det mamma som får ta det mesta.
det här är fan inte sant.
jag tänker inte acceptera det.
gå vidare?
hur då?
jag vill slå ihjäl alla som talar om för mig hur jag ska leva vidare.
ni vet ingenting.
ni tror ni förstår, glöm det.
jag trodde jag också förstod innan det här, att man kunde tänka sig in i situationen.
det är skitsnack.
man fattar ingenting.
man har inte en aning.
nu ska jag ta min sovsäck och lägga mig vid robert.
det är min grej numera.
Kommentarer
Trackback
