l e j o n h j ä r t a

jag har alltid hatat måndagar så länge jag kan minnas.
helst skulle jag vilja radera den dagen.
fredag hela veckan skulle jag vilja ha.
idag är en sån där dag då inget egentligen spelar någon större roll.
jag håller mig undan vänner för jag är en trist människa idag.

jag funderar över helgen.
det var en bra helg.
lördagen på dagen var tung.
jag försökte packa ihop mitt rum.
men jag hamnade i robbans rum istället.
där jag även hamnat idag.
så många timmar jag spenderat med honom här inne.
vid varsin dator.
oftast såg han på film och jag var den där jobbiga syrran som alltid skulle låna hans andra dator.
men vi hade mysigt.
jag tror det var våran grej.

kan känna mig en aningen korkad när jag upprepade gånger vänder mig om i stolen mot hans säng för
att jag vill visa eller säga något. och upptäcker att sängen är tom.
sängkläderna är urdragna och kartonger står vid väggen.
man känner att det fattas något.
jag klarar inte ens att packa ihop mitt eget rum.
i flera timmar gick jag bara runt i mitt rum, kikade runt. lyfte på saker och ställde ner det igen.
hur ska jag då kunna packa ner hans saker?
väl medveten om att han aldrig kommer packa upp det igen.
jag vill inte packa ner honom. för det är så det känns.

jag skulle egentligen ha jobbat idag.
det gick inte riktigt som planerat.
det gick helt enkelt inte.
envis som jag är så känns det mest som ett misslyckande.
att inte klara av att åka till jobbet.
jag la mig bredvid mamma halv sju imorse och var ett litet barn en stund.
jag fick faktiskt känna mig besegrad.


senare idag följer jag med min mor in till visby.
jag ska gå på stan ensam, vilket jag inte gjort på två månader.