l e j o n h j ä r t a

om exakt en vecka sitter jag och therese i bilen på väg mot norge.
om någon kunde se min ångest över det så skulle ni säkert må illa.
för det gör jag.
inatt var det mardrömmar på högsta nivå.
jag vill inte
jag vill inte.

jag tänker inte ge upp.


jag hatar att ge upp.
jag hatar att känna att jag inte orkar.
men jag vill verkligen inte.
och jag vet inte varför.
norge är för långt borta
och allt annat är ännu så pass nära.
stanna tiden nu tack.
för jag hinner inte med.
efter söndag så känns allt så jäkla meningslöst.
vilket det också kommer vara.


idag är jag hemma vid mamma.
skönt som bara den.
har käkat rostad macka och druckit oboy - robert style.