l e j o n h j ä r t a

två månader idag.
det känns som en evighet.
samtidigt som det känns som ett stort jäkla skämt.
han kommer ju hem snart.
och han ringer mig snart.

vet inte riktigt vad jag ska hitta på idag.
idag är en sån där dag då inget är lockande.
har ingen större lust med något.
vi skulle egentligen spela tennis idag, men preeecis efter jag duschat
kommer jeppa hem och vill lira.
så jag hoppade.
rasmus åkte iväg en stund.
men jag ska nog åka till robert en stund.

norge närmar sig.
jag tjatar ihjäl mig snart.
men jag tror att ångesten dränker mig långsamt inifrån.
det känns mindre bra.



min ögonsten.