Nattgöra
Jag var super trött för några timmar sedan, vilket jag fortfarande är men jag kan inte sova.. Mådde illa förut och tyckte ganska synd om mig själv, ömkade mig lite för Fannie i telefon. Nu har jag ätit lite natt-glass med SATC.
Ser avsnittet med sjömännen där dom pratar om två kärlekar. Jag tror att man har tur om man lyckas hitta sin stora kärlek, man har bara en och det finns någon för alla. Dock så tror jag inte att alla hittar sin. Jag är säker på att jag hittat min, vi har gått igenom allt man borde få slippa och vi har gjort det tillsammans. Rasmus är min själsfrände! Nu spyr JB snart över detta kärleks prat. Men helt seriöst, jag älskar människorna i mitt liv. Ni må vara en liten skara, men ni är speciella. Hade jag inte haft er hade jag aldrig kunnat skratta igen efter att Robert försvann. Och även om jag ännu inte fått skratta sådär okontrollerat när tårarna rinner och det enda man tänker på är att inte kissa på sig... Så tror jag att när något är riktigt riktigt roligt, så kommer den dagen att komma igen.
Åh jag saknar lilla Isak!
Spydde lite faktiskt.. Hehe
