the end.



 
"jag kan fortfarande inte förstå varför just du var tvungen att gå.
det kunde ha varit jag av oss två.
det enda som finns kvar är hjärtat mitt som börjar bli svart
vart har du tagit vägen min skatt?
jag hoppas att du en dag till mig ska komma.
så att själen min kan sluta ömma.
jag saknar dig så
det finns inte ord för att någon annan ska förstå
tiden läker inga sår
men för varje dag som går
jag ett steg närmare dig står."





Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0