lackar ur.
det var en ung kille, som jag inte känner, som dog natten till idag.
jag tänker inte skriva namnet, för det känns fel.
men även om jag inte känner honom så kunde jag inte sluta leta efter
både honom och hans familj på facebook.
jag var tvungen att ha namn och bild.
han har en bror.
kikade på hans sida, och jag vet inte hur många som skrivit:
-jag finns för dig
-vi pratar inte så ofta men jag finns
-jag finns alltid här
-vill du prata så ring
sånt jävla bullshit.
jag VET. jag vet att det är skitsnack.
mitt i all äckel sorg som dom går igenom nu så kommer han
att se vilka som är riktiga vänner.
man kan bli förvånad över att högen med vänner minskar drastiskt.
dom man trodde skulle ta emot en med öppna armar fegar ur, och springer därifrån.
låtsas inte se.
jag blir nästan arg av att läsa alla "jag-stödjer-dig-meningar", för allt är bara skitsnack.
åk hem till familjen, ring honom. sitt inte och snacka en massa på facebook eller på fyllan.
AHHHHHHHHHHHHHH!! jag får bara sån lust att skrika rakt ut!
puckade fega människor.
jag är ledsen, men så är det.
mina ögon öppnades rejält när robert dog.
vart stod mina "vänner"?
att folk blir rädda, visst, men kom över det och stötta din vän.
vänd inte ryggen till för att du fegar ur.
fannie kom hem till oss varje dag, jag kommer inte ihåg hur.
men hon var alltid där. hon satt där, hon fanns där.
jenny och alex kom hem till oss och hjälpte till med bilder till minnesgudstjänsten.
jenny skämtade lite.
dom var där. man behöver inte sitta och prata, man behöver inte göra något.
bara man är där.
dom är äkta.
josephina ringde och ringde på min telefon.
hon gav sig inte förrän jag svarade. hon hade förmodligen ännu ringt idag om jag inte svarat.
och sofia kom ner från sthlm, eller om hon var på gotland, kommer jag inte ihåg.
men hon stod där utanför kyrkan med hundratals andra på begravningen.
och staffan, han kom. vi kände knappt varandra, men han kom.
och sedan den dagen har vi alltid varit bra vänner, jag har stor respekt för honom. han är äkta.
det är många som säger att dom alltid finns för en och osv.
men i slut ändan är det bara en handfull med människor som faktiskt gör det.
jag vet vilka mina är, har även nyförvärv av tre underbara tjejer som ingår i den gruppen.
jag är glad, för jag behöver inte fundera längre vilka mina vänner är.
ida, sara, nämner inte er mer än så för ni är självklara.
robert kan vara den kille som vet mest om saras sexliv och underliv.
Kommentarer
Postat av: Ida
Tack fina Anna!
Saknar tiden från förr, när jag bodde hemma på ön. Och vi umgicks ofta... <3
Postat av: Anna
Jaa det kan ha varit den bästa tiden i mitt liv! Gud vad kul vi hade.. varje dag :) <3
Trackback