l e j o n h j ä r t a

hur ska man kunna lära sig leva med att aldrig kunna krama just den människan igen?
aldrig mer kunna se honom i ögonen och hålla sig för skratt för att man vet att man tänker exakt samma sak.
välja julklappar till sina föräldrar tillsammans.
aldrig mer kunna "ta hand" om sin lillebror.
honom man tyckte skulle vara som en docka när man var liten, göra exakt som man själv ville.
kunna vänja sig av med att aldrig mer kunna ta luren, trycka lite enkelt och sen få höra hans röst igen.
numret är fortarande kvar i min telefon, men nu är det inte han som svarar om jag ringer.
och då betyder det ingenting längre.

jag är inte ens någons syster längre, för jag har ingen livskamrat som robert kvar.
ändå kommer jag på mig själv prata om honom som om han fortfarande lever.
det är så jag måste tänka, han lever fortfarande, jag kan bara inte se eller känna honom.


nu ska jag snart iväg på core, brukar tänka på när robert en gång sa:
-du kommer sluta ensam och fet!!

vi bråkade om något, måste vara flera år sedan eftersom att vi inte grälade en enda gång sista året.
( tror jag ) och då sa han det.
under spinning passen då allt är ganska svettigt och jobbigt så plockar jag fram det, och cyklar lite fortare!
om jag slutar ensam är det ingen som vet, men OM jag gör det så ska jag åtminstone vara sjukt sexig.