l e j o n h j ä r t a

jag hoppas att jag inte skrämde någon igår.
det räckte med att jag själv blev livrädd.
var inne på roberts facebook, eftersom vi inte vill att den ska försvinna så loggar vi in ibland.
låter kanske konstigt att vi vill ha kvar den, men det känns skönt att den finns kvar.
och att man kan skriva där, det känns lite som att man skriver till honom.
iallafall så kikade jag lite på den igår, läser absolut inga mail eller liknade på hans sida, men på
något sätt så tänkte jag inte mig för, skulle kolla om hannah eller anna var inne på chatten och loggar in.
från robert sida, det tog kanske en halv millisekund innan jag fattade vad jag gjort, och loggade ur.
jag blev livrädd! tänk om jag helt plötsligt hade sett hans namn dyka upp på chatten, då hade jag blivit helt galen.
även om jag VET att han är borta, så skulle just den biten inte vara logisk just då.



jag saknar dig så mycket att orden tar slut.
det är bara samma samma meningar och ord som virvlar omkring.
ord utan betydelse, meningar utan ord.
jag vill så gärna prata med dig, få krama dig igen.
känns helt galet att jag ska leva ett helt liv utan dig, jag tror faktiskt inte att det går.

jag tappar hår som aldrig förr, märkligt hur sorg kan spela fram sin roll.