l e j o n h j ä r t a

jag lyckas stänga av större delen av hjärnan när jag jobbar så mycket som jag gör.
känslorna lägger man åt sidan och det enda man gör är att jobba.
jobba - sova.
det kan kännas i kroppen när jag jobbat för mycket.
tisdagkväll var en sån kväll.
då blev jag ledsen och så otroligt trött på allt.
och när jag inte kan uttrycka mig så som jag önskar så försvinner inte den jobbiga känslan.
den kommer inte försvinna förrän jag vet att denna person verkligen förstod grejen.
från och till känner jag att det kvittar.
man orkar inte lägga energi på saker ibland.
jag koncentrar mig på jobbet och lägger känslor under is ett tag.

robert pratar jag med varenda dag.
även om jag jobbar.
man kan säga att han är den jag pratar mest med av alla människor jag känner.
han lyssnar alltid, och säger aldrig emot.
och jag kan säga precis vad jag vill, spy skit över vilken människa jag vill.
han skvallrar inte.


om en vecka åker jag till grekland.
tänkte lämna anna hemma och åka utan telefon.
gött.
en vecka ska jag inte tänka på någonting annat än just bara mig själv.
hur tror ni det kommer gå?
knappast bra.




jag hoppas på sol.
för jag och mami ska steka fläsk i solen!
det var 2006 vi sist var på semester ihop, mamma, jag och robban.
hur vi än gör och vart vi än är så fattas det en viktig person.
det kan inte ens grekland ändra på.