l e j o n h j ä r t a

varför slöt jag ens med fotboll?
det var underbart att snöra på sig dojerna igen och ut på plan.
jag har till och med förbättrat en del genom att ligga på latsidan.
nicka och ta ner på bröstet gick fin fint, och jag har äntligen lärt mig öppna truten på plan!
konditionen behöver en liten upprustning, men jag vet att både dennis och marie kommer fixa den.
söndag är det dags igen, först jobb med Lina och sen iväg på träning. gött.
det bästa fotboll är att man släpper precis alla tankar, jag gick in på plan med tusen tankar, besvikelse och
en del ilska. men det går inte att tänka när man spelar, för då vet du inte vad du pysslar med.
så tankarna la sig vid sidan och jag fick bara vara för ett tag.


jag skulle vilja hitta min kräkreflex så att jag bokstavligt talat kunde spy på saker, och folk.
bara för att klokt visa att jag har tröttnat, är arg, besviken eller ledsen.
tänk vad smidigt.
då skulle man inte behöva anstränga sig genom att prata, utan bara öppna munnen och spy.
jag hade gillat det, vet inte vad ni andra tycker.
besvikelse är nog det värsta jag vet.
och jag orkar inte alltid förklara, tänk efter så kanske det ramlar ner lite info.
min frustration över allt kan säkert förbättras genom fotbollen.
så slipper åtminstone jag gå och släpa på den, ingen annan bryr sig, så varför borde jag?


det är nu jag vill stå mitt bland folk, skrika och gapa, spy lite på er, peka finger och visa rumpan.
bara för att visa att jag står väldigt nära gränsen, det kanske är ett par steg kvar tills det brister.
om ni har glömt det så kan även jag få nog.
det är ok att inte vara glad jämt, det är ok att säga att man har fått nog.







du skulle ha fattat. och du fattar även nu.


godnatt.