l e j o n h j ä r t a

fan.
jag måste bli bättre på att blogga.
ett tag bloggade jag varje dag.
nu känns det mest som ett evigt ältande.
och allt jag har på hjärtat kan jag inte riktigt skriva här.
ni får veta mycket, men inte allt.
jag funderar på att börja prata med psykolog igen, dock inte samma som förra.
hon var inte alls passande för mig.
det kanske kan vara skönt att prata med någon som passar mig, men som inte känner mig?

jag ligger nerbäddad, genomförkyld och ser SATC.
jag älskar den serien mer än något annat tv-program.
alla älskar mr.big.
men icke jag!
jag älskar aidan, kanske för att jag har en riktigt aidan.
rasmus är min aidan.
han blir inte sur när jag väcker honom om natten då jag haft mardrömmar.
han masserar min mage när jag har ont.
han hämtar glass när jag mår dåligt.
han lyssnar på mig.
han pillar mig i håret och håller om mig tills jag somnar.
och det viktigaste, han får mig att känna mig trygg och får mig att skratta.
det finns inget annat jag söker.
och snaaart kommer han hem! vi klarade det, och det känns sjukt bra.
nästa fredag får jag pussa på honom igen..


jag löpte 3 km igår kväll.
och gjorde benböj ca 30 meter av löprundan.
det ska vara bra för rumpan, och idag har jag verkligen känt av att jag äger en.
träningsvärk är något jag gillar, så jag tänker inte klaga.
ska försöka komma ut imorgon kväll igen, efter SATC 2 premiären förstås!

nu: mer SATC och sen måste jag sova innan jobb imorgon.