l e j o n h j ä r t a

om jag skulle gå på min magkänsla så hade livet sett ganska annorlunda ut.
vi hade inte firat midsommar så långt borta från familjen förra året.
jag hade varit hemma.
magkänslan dagarna innan och just den dagen var att jag borde stanna hemma.
så efter det bestämde jag att jag alltid skulle lita på min magkänsla.
för den stämmer oftast.

och eftersom den näst intill alltid stämmer så vet jag egentligen vem som körde bilen.
den personen som inte försvunnit från den tanken en enda gång.
vi kan väl säga att den här människan stämmer in på det mesta.
det som tröstar en är förklaringen till roberts död kommer att visa sig.
sanningen har en tendens att alltid komma fram.
och när den gör det så har jag bokat första parkett för att se vad som händer då.

jag kan också glädja mig med att någon där ute förmodligen har jävligt svårt att sova om nätterna.





jag kan också sova dåligt, men du har någon annans död på ditt samvete.
och häromdagen såg du ut som att du faktiskt hade sett ett spöke.
jag har aldrig sett ett flin försvinna så fort och förvandlas till ett ganska skrämt uttryck.
så antingen är det jävligt obekvämt att träffa mig eller så stod robert precis bakom mig.
både och kanske.