l e j o n h j ä r t a

jag har varit vaken i exakt 29 timmar.
jag har jobbat tre nätter och nu borde jag vara trött.
men envis som en liten jävel så skulle jag bara sola på förmiddagen idag,
och sen vidare in mot stan för att shoppa lite och handla mat.
när jag kom hem väntade tvätt och städ.
och nu sitter jag här, och kan inte slappna av.
vad som ligger och stör vet väl alla, men jag vet inte vad jag ska göra åt det?
det går bara inte att slappna av och somna.
midsommarafton imorgon.
det är det som stör.

jag saknar min lillebror.

jag tror att jag slet av mina muskler i låret igår. det har känts som det hela dagen.
jag och mina jävla benböj, i kampen mot hängröv och fula ben så kämpar jag med dessa.
lagom har aldrig varit min grej, det är allt eller inget.
så igår gjorde jag benböj i ca 150 meter + en lite kortare sträcka under löpningen.
idag har jag haft ont.
MEN, no complains.
tänkte köra ett pass imorgonkväll efter jobbet 21.30.

fredagmorgon är det båten som gäller och jag anländer inte på ön förrän på söndagkväll igen.
att svenska UD har hela handen i röven var väl egentligen ingen nyhet.
det märkliga är att dom aldrig tycks bli bättre.
tack vare att "någon" glömt att skicka in tillståndspapper så kunde inte rasses plan lyfta igår.
inte heller idag.
men imorgon.
vilket innebär att jag får träffa honom på fredag, i kanske 15 minuter, för att sedan säga hejdå igen.
på söndagkväll kan vi ta varandra i handen och åka hem.
mina planer för helgen sprängdes totalt.

tills dess ska jag gulla med linnea, jocke och mest isak!

  





och jag vill vill vill lägga mig vid robert.
men jag kan inte.
för varje gång jag åker förbi, vilket jag gör varje dag, eller går in till graven så dör jag lite till.
och just nu är min själ trött, det syns inte, men det känns inombords.

om jag skulle gå på min magkänsla så hade livet sett ganska annorlunda ut.
vi hade inte firat midsommar så långt borta från familjen förra året.
jag hade varit hemma.
magkänslan dagarna innan och just den dagen var att jag borde stanna hemma.
så efter det bestämde jag att jag alltid skulle lita på min magkänsla.
för den stämmer oftast.

och eftersom den näst intill alltid stämmer så vet jag egentligen vem som körde bilen.
den personen som inte försvunnit från den tanken en enda gång.
vi kan väl säga att den här människan stämmer in på det mesta.
det som tröstar en är förklaringen till roberts död kommer att visa sig.
sanningen har en tendens att alltid komma fram.
och när den gör det så har jag bokat första parkett för att se vad som händer då.

jag kan också glädja mig med att någon där ute förmodligen har jävligt svårt att sova om nätterna.





jag kan också sova dåligt, men du har någon annans död på ditt samvete.
och häromdagen såg du ut som att du faktiskt hade sett ett spöke.
jag har aldrig sett ett flin försvinna så fort och förvandlas till ett ganska skrämt uttryck.
så antingen är det jävligt obekvämt att träffa mig eller så stod robert precis bakom mig.
både och kanske.

halv tre gick jag upp idag.
tog mig in i duschen och sen åkte jag och therese upp mot hemse och ICA.
godis och hyrfilm stod på listan.
så ikväll har vi suttit ett gäng ihopkrupna och sett skräckis.
en jäkligt bra psykologisk thriller som gjorde att alla blev skiträdda.
det var längesen man skrek till en film.

nu ligger terran helt ensam med en hund, och jag väckte mamma som fick stå
i dörren när jag kom hem.
jag är livrädd.


trots den långa sängvilan är jag trött.
så nu ska jag släcka ner.
idag sjukanmälde jag mig, men imorgon är  jag ledig.
jag ska nog tillbringa även den dagen i sängen.

godnatt.