010110
just i detta nu så tror jag inte alls på ett gott nytt år.
det har inte börjat med något gott åtminstone.
så det känns lite som att det kommer fortsätta så.
iallafall idag.
kanske känns bättre imorgon.
nyårsafton igår.
exakt ett år sedan på tolvslaget sprang jag fram till lillebror.
tvingade till mig lite kramar.
så igår på tolvslaget var det tomt.
och trist.
speciellt utan rasmus.
och jag kan verkligen hata honom för att han inte är här.
jävla afghanistan.
nu menar jag inte hata som i HATA. ni fattar hur jag menar.
jag saknar honom så att jag kan gå sönder idag.
inget positivt och roligt med det kan jag säga.
födelsedag-jul-nyårsafton. allt utan rasmus och robert.
och vem ska jag skylla på och skrika på för att ingen är här?
ingen.
jag kan inte skylla på någon.
rasmus kommer åtminstone hem igen.
fast det känns så långt bort.
sjukt långt bort.
jag vill att han ska vara hemma nu nu nu nu nu.
så att jag kan få krypa ner bredvid honom i sängen och bara vara.
jag skulle inte röra mig idag.
bara ligga där. på hans axel och känna att jag är på rätt plats.
idag längtar jag så mycket att jag mår illa.
