det fattas en lillebror.
det fattas en tallrik vid matbordet.
skor i hallen.
en tandborste vid handfatet.
det fattas skratt.
det fattas bus och gräl.
det fattas en mörk lång kille, med bruna rådjursögon.
har ni sett honom? jag har tappat bort honom.
tappade honom på vägen någonstans, och nu hittar jag honom inte.
dagen har varit dålig.
och det slog mig inte varför förrän på väg hem från jobbet ikväll.
det är den 20:e.
8 månader sedan vi satt stilla som sten på terassen.
med miljarder ljus och en tystnad ingen kunde ta hål på.
med hjärtan som slutade slå.
jag vet inte om mitt hjärta har börjat slå än. det känns inte så vissa dagar.
vi slöt att äta och dricka.
jag och therese sov tätt tätt tillsammans.
satt vid robert varje natt.
vi slöt att använda skor, vi gick barfota överallt.
varför?
inte en aning. det var bara något som kändes rätt.
det var skönt att känna marken under fötterna, ett tecken på att man fortfarande
stod på benen och kunde gå.
ibland känns allt så avlägset.
mina bra dagar, då jag lyckas hålla allt på ett ganska behagligt avstånd.
det går bra, tills du glömmer att se framåt och aktar dig för att ramla ner.
svarta hål brukar jag nämna, dom har en tendens att bli djupare för varje gång du trillar ner.
psykologen menade att det var tvärtom, dom skulle bli lättare.
det är tydligt att hon inte varit med om något liknande, psykologer som glidit fram på en räkmacka livet igenom ska inte ha det yrket. ni vet inte vad ni snackar om.
därför slöt jag gå dit, för länge sedan.
avlägset.
nej inte ikväll.
ikväll kan jag höra våra sista ord till varandra.
en timme innan allt slocknar.
jag är väl lite så att "folk ska bara fatta", jag ska inte behöva förklara.
men så länge alla väntar på att få bli tankeläsare så måste jag väl förklara.
men jag varken orkar eller vill förklara hur jag känner, hur jag mår.
ni ska bara fatta det inte är bra, det är inte så som ordet bra betyder.
bra för mig är att jag lyckades ta mig ur sängen idag.
ibland kan min kropp koka av ilska, då vill jag bara skrika och förstöra för nära och kära.
inklusive mig själv.
så otroligt trött på hela livssituationen.
jag vill helt enkelt sabba för mig själv så mycket att inget betyder något längre.
man kan fundera över hur man är funtad ibland.
jag har ingen aning längre.
och när jag inte vet längre, när jag famlar i ett mörker som ligger så tätt runt omkring
att det känns som att du ska kvävas, då måste det finnas någon som lägger armarna om dig och leder dig.
som blir dina ögon när dina slutat se.
jag måste sova nu.
men ikväll blir det nog svårt.
ikväll är det robert.
