änglar av guld.
nu när rasmus är iväg så tänker jag på honom konstant.
det blir att han tar upp mina tankar.
plus att jag jobbar och jobbar.
robert finns alltid med mig också.
men inte som död i mina tankar. jag lyckas på något sätt att undanhålla
just den biten. lurar mig själv lite.
så när jag klickade in på emmys blogg som skrivit lite om honom ikväll, så är det som en käftsmäll.
SMACK.
hjärtat trycks ihop och man stänger ögonen och tar ett djupt andetag.
kalla kårar längs hela ryggen.
hans ögon som borrar sig in i mina och man kommer ihåg.
det gör alltid lika jävla ont. varenda gång.
jag tröstar mig med att du kommer att ta emot mig en dag.
en vacker dag. då solen aldrig mer kommer att slockna. det är då vi ses.
Kommentarer
Postat av: aw - gotlandstöis ツ
Jag är släkt med Rasmus =D
Postat av: Anonym
aaahh vad roligt att du hittat hit!
jag får börja läsa din blogg så att jag hänger med lite ;)
Trackback
