l e j o n h j ä r t a

tro inte att jag glömt vilken dag det är.
tro heller inte att jag någonsin kommer glömma vilken dag hela mitt liv
slöt att snurra åt rätt håll.
dagarna innan just den 20:e så lyckas jag på något sätt alltid dö lite mer.
allting känns extra jobbigt, lite som att gå på nålar.
själen blir trött och det känns alltid lite bättre att plåga sig själv med inre tankar som får
en att må ännu sämre.
fråga mig inte varför det är så.
jag vet inte det själv.
jag är så trött.
trött på allt.
men det vänder igen, om några dagar kanske det känns bättre och lättare med livet.
eller så lätt det kan bli.

jag står fast vid att datum inte har någon betydelse, då min sorg och saknad inte alls
kommer vara mindre eller lättare imorgon eller någon annan dag.
men idag, just idag för 10 månader sedan slöt en del av mitt hjärta att slå.
vi satt stilla som sten och att andas kändes lika tungt som att flytta på ett berg.
det har aldrig blivit lättare att fortsätta utan dig robert, men man måste vänja sig.
vänja sig vid det tunga och jobbiga, för det blir aldrig bra.

rasmus har varit hemma i exakt en vecka.
och vi har inte haft en enda heldag tillsammans.
jag har jobbat, skrivit högskoleprovet, solat med therese och hjälpt henne med cv.
men imorgon fick jag ledigt eftersom jag hoppar in extra ikväll, och då får jag vakna
i lugn ro med baby.

min arbetsdag började 7.15 imorse, och 21.30 ikväll är jag klar.
då ska jag hem till burgsvik, duscha och sen krypa ner bredvid rasmus.
det är vad jag längtar till och vad som får mig att fortsätta jobba på..

tills jag ska iväg mot jobb i klinte så tvättar jag, och gjort en snabbstäd.
man blir jäkligt effektiv när man har mycket att göra.
rasmus shoppar runt i visby med jeppa.

tidigare idag på jobbet kom jag hem till vad vi kan kalla en "livlustutsugare."
en bitter jävel som bara vill dö, och allt allt allt är åt helvete, inget är bra.
allt var svårt för denna människa.
tillslut så kunde jag inte låtsas bry mig längre.
jag försökte få henne att fatta att man ska vara glad över att få vara gammal.
alla har inte den turen.
robert.

hon skrattade bara och sa att hon bett jehovas be för henne.
jehovas, fy fan.
jag sa att dom släpper jag inte in genom dörren.
men dom är också människor fortsätter hon.
nej, dom är djur svarar jag.
kärringen fortsätter gnälla över att hon bett sankte per hämta henne.
jag svarar henne att han har inte tid, han har fullt upp med att dräpa oss yngre människor.
yngre människor som egentligen förtjänar att leva.

tänk om alla dessa äldre människor som är så jävla bittra på livet bara kunde få dö.
så kunde vi kanske spara livet på dom yngre, för jag kan sätta mitt liv på att
dom äldre bara blir ännu gamlare för att yngre får dö.
ett liv för ett annat. fast i helt fel ordning.
vissa dagar kan jag inte gillla mitt jobb.
bara för att man blir gammal så behöver man väl inte bli så dum i huvudet?

påsken drog igång med flera överraskningsmoment.
fannie stod helt plötsligt i mammas hall och såg lycklig ut.
jag blev lycklig.
senare på kvällen kommer nästa suprise, jenny är också hemma!
jon lyckades dock inte hålla den hemligheten så speciellt länge, men jag blev lika glad ändå.
så efter en liten grillning på näs så åkte vi tre hem till mig och käkade glass.
sen fick jag gosa med fannie hela natten, och messa med jenny.

igår gick vi ut såklart.
och fulla blev vi.
och kul hade vi.
jag hade faktiskt riktigt riktigt kul, det var längesen jag hade det på krogen.
men allt blir bättre när tjejerna är hemma.
jag och terran flörtade till oss skjuts hem, och fiskade med oss hemsläp.
becca och freja.

kvart i fem imorse hoppade jag av vid kyrkogården och ville umgås med robert.
och försöka bota min rädsla för mörker.
jag är fortfarande mörkrädd, men jag hade lite tur imorse.
det blev ljust ganska fort, och där låg jag.
tvärs över graven med vinterjacka och stövlar.
jag pratade högt med honom.
halv sex kom mamma och hämtade mig.
jag hade egentligen tänkt gå hem, men blev så fruktansvärt pinknödig.
och pinka på kyrkogården hade robert säkert gärna sett mig göra, men jag ville
inte ge varken honom eller någon annan det nöjet.
tur att jag har en snäll mamma som hämtar mig med morgonrock och tofflor.


ikväll har jag inte haft ro i min lilla kropp.
jag har saknat rasmus sjukt mycket.
vill bara krypa ner bredvid honom och få kärlek.
men på torsdag kommer han, och det firar vi med en natt på hotell.

innan dess har jag en del att fixa som vanligt.
jag bör ta tag i mig själv och byta däck på bilen åtminstone.
på tisdag ska jag jobba några ynka timmar, för att sedan in till visby och ta bort stygnen.
onsdag är det hårfix i burgsvik vid fanny.
och sen måste jag lära mig att njuta av att vara ledig, vilket jag aldrig kan.
för då har man pengarångest, vilket man ändå aldrig kommer ifrån, och som alltid löser sig.
nu har jag bestämt mig för att sluta ha ångest över pengar, det finns värre saker.



och så håller vi tummarna på att jag kommer in på något av universiteten till hösten.
håll alla tummar ni har helst.