l e j o n h j ä r t a

jag skrattar varenda gång jag ser therese på den här bilden.




det finns vissa ljusa stunder i livet.
det är sånt man ska ta vara på.
det är svårt men man måste försöka.
ljuspunkten i mitt liv är min fina rasmus.
så lycklig som han gör mig vet jag ingen annan som kan göra i hela världen.
och jag tur som har honom i mitt liv.
för han är utan tvekan, den finaste, gulligaste och bästa pojkvännen i världen.
sexig är han också.
jag brukar säga att han är i stockholm och leker krig med andra grabbar.
men jag är jätte stolt över honom som gör det här.
och som ska iväg till afghanistan.
han stöttar mig i allt och värmer mig när jag fryser.
jag lovar att alltid stötta honom i det han tror på och vill göra, även om
det innebär att han ska vara borta länge. jag väntar.
för det viktigaste, han får mig att skratta.
även genom telefonen när jag gråter som ett barn i norge.

jag har blivit en sån där flickvän som jag hatade förr som singel.
en sån som skriver om hur mycket hon älskar sin pojkvän och bla bla..
men det struntar jag.
för när allt är svart och mörkt så försöker jag påminna mig om det ljusa.
och han är mitt ljus.
- solen i mitt liv, som han brukar säga att jag är i hans.
så om jag skriver ner hur viktig han är för mig så kan jag gå tillbaka och läsa om varför jag ska fortsätta.




jag älskar honom nu och för alltid.
och jag tröttnar aldrig på att skriva det, för jag blir glad när jag skriver ner det.
jag är kanske dålig på att säga saker muntligt, men det går bra att skriva.
så jag kommer fortsätta skriva.