l e j o n h j ä r t a

det är min blogg, och i den skriver jag vad jag vill, så nu lättar jag på hjärtat igen.
jag har slutat att gå på samtal vid psykolog, det funkade inte riktigt.
däremot fungerar det bra att skriva. så jag skriver.
läsarsiffrorna stiger uppåt och jag kan inte förstå att ni ännu läser mina förvirrade tankar.

jag har aldrig trott på Gud. däremot tror jag att själen finns kvar efter döden.
livet tar inte bara "slut".
själen går vidare till ett annat ställe, vart vet jag inte.
men själarna återvänder med jämna mellanrum för att se till oss som är kvar.
sina nära och kära.
jag är säker på att robert vet när det är allvar.
när jag mår som dåligast och verkligen inte vill fortsätta.
han vill att jag ska fortsätta.
men för att jag ska kunna göra det så behöver jag hans hjälp.
ungefär som i fredagsnatt.
när tårarna vägrade torka och jag inte visste hur jag skulle orka ta ett andetag till.
jag vill inte ringa någon.
jag vill inte krama någon.
jag vill inte ha någon tröst.
det enda jag vill är att komma till robert.

det räcker med att skriva orden, och att veta att det aldrig kommer hända så gråter jag.
det finns ingen och inget som kan trösta mig när det kommer till det.
förutom robert.
den enda människan i heeela världen jag inte kan få krama om.
jag har på något sätt lärt mig njuta av stunderna han och jag har tillsammans i mina drömmar.
jag vet att det bara är drömmar.
men det som hände i fredagsnatt var ingen dröm.
det var roberts sätt att visa mig, och bara mig, att han hör, att han ser.
han ser mig, och han hör mig.

att döden står precis runt hörnet vet jag, jag har fått uppleva det med råge.
och just därför är jag inte ett dugg rädd längre.
liv och död går hand i hand, och man vet aldrig när livet släpper taget och allt tar slut.
man brukar säga att det tar slut, det blir mörkt och svart.
sluta vara så dramatiska.
för mig innebär inte döden slutet längre.
snarare en återförening.
texten på roberts gravsten har ett budskap, ett budskap till mig själv som jag skrivit.

"jag vet vad som väntar mig
den finaste killen med dom vackraste ögonen"

skulle jag vara rädd för det?
knappast.
förstå mig rätt när jag säger att jag ser fram emot det.