l e j o n h j ä r t a

Det kommer en dag
då allting dör,
blommorna vissnar
och du ingenting hör.
Regn blir till is
och ljus blir till mörker.
Men djupt in i tystnaden
hörs starka hjärtslag
som fortfarande slår för dig.
Din hand i min
och jag släpper dig aldrig.
Du vet hur de är Robert;
Du och Jag mot världen





någon som vill erkänna sig skyldig till att ha flyttat på en av roberts lyktor från graven
natten mellan fredag och lördag runt halv 3 tiden?
jag stod även 20 meter bort och såg på graven nästan hela tiden.
först låg jag precis vid graven, med den stora lyktan precis vid huvudet.
sedan gick jag bort mot vägen för att jag faktiskt började bli lite rädd.
stod vid muren med ansiktet vänt mot graven och bad robert göra något.
något så att jag visste att han såg mig, eller hörde mig.
när mamma sen kommer 10 minuter senare med en ros jag köpt upptäcker vi att
den stora lyktan är borta.
det var den inte när jag låg där innan.
jag kikar runt och ser den slarvigt och snett stå vid en annan grav ca 10 meter bort.
mamma ber mig läsa på gravstenen: wilhelm och linnea funk.
släktingar.
och jag blev både rädd och övertygad.
han är med mig.
men jag önskade han kunde krama mig istället.
för det är vad jag saknar mer än allt.

så jag tror robert flyttade lyktan, så att jag kunde få mitt svar.
jag behöver prata med patrik, han skulle aldrig skratta åt det jag tror på.
vad ni andra gör rör mig inte i ryggen.