l e j o n h j ä r t a

jobbade natt med moster inatt.
kom hem runt åtta tiden imorse och kastade mig i säng med lite SATC.
somnade inom några minuter.
drömde om robert hela tiden.
drömmen inatt var så otroligt verklig.
vi var i turkiet, han, jag, fannie och pappa (?)
hur nu pappa hamnade där, det vet inte jag.
men robert går framför mig på gatan, vänder sig om och ser mig rakt i ögonen ett par gånger.
jag funderar och funderar.. hjärnan går verkligen på högvarv i drömmen.
jag bestämmer mig för att testa, så jag springar fram och sliter tag i honom.
i hopp om att min hand inte bara ska gå rakt igenom, som när man tar i dimma.
jag hoppar till när jag känner hans arm runt mina fingrar.
handen går inte igenom, jag har ett fast grepp om honom.
han vänder sig om och jag sliter tag i hela honom.
kramar honom så himla hårt, och lääänge.
och han kramar tillbaka.
lika hårt.
och lika länge.
och han luktar ju så fruktansvärt gott.
min robert.
jag gråter som ett barn mot hans axel och han håller om mig medans vi går vidare.
han och jag.
jag saknar honom så att det gör ont.


när man vaknar upp från en sån här dröm så är hela dagen helt upp och ner.
det enda jag vill och önskar är att vara tillbaka i drömmen, få vara med honom i hans famn.
det är det enda jag vill.
det är det enda jag tänker på idag.
fast jag önskar att det inte skulle vara en dröm.

jag vet att när jag blir gammal, och det är dags för mig att dö.
då har jag levt ett långt och förhoppningsvis ett bra liv.
med vetskapen om att robert kommer att krama om mig igen.
för det är vad jag hoppas.
det är väl därför jag lever?
lever för att livet ska gå vidare, till den dag då det är dags för mig att lämna?
jag kommer få ett långt liv med rasmus.

nu ska jag göra mig redo för ännu en natt fylld av jobb med moster.