älska livet fööö fan.
jag hatar snö.
jag hatar min bil.
inte ens när jag lämnade den på hemse i lördagskväll, med nycklarna i och med ner vevad ruta försvann den.
hopplöst fall. ingen vill ha skiten.
såhär mycket snö var det i bilen idag när jag skulle ha den.
tack vare att INGET av mina två handtag jag har på bilen fungerar så måste jag ha
ena rutan nere.
och inte fan visste jag att det skulle bli tre meter snö inatt.
camilla skickade mess runt lunch och sa att hon inte ville att jag skulle ut på vägarna.
tydligen så var alla varnade att hålla sig inne.
fuck it tänkte jag. vi köör bara.
mmm eller hur.
halvvägs upp på hemse krockar jag nästan med en idiot som absolut inte skulle ha körkort.
plus att jag ser knappt en meter framför bilen.
mamma ringer och undrar om jag fortfarande lever.
sen ringer mamma nr 2 och säger att jag ska hem till henne istället.
jag fick liksom känna mig lite besegrad där.
så det får bli visby imorgon istället.
såhär lycklig var jag över det.
det blir alltid så. när man försöker anstränga sig.
sminka sig för att se mindre förjävlig ut.
då kommer man inte längre än upp på hemse.
så vad gör man. jaa man går på bolaget.
även fast jag inte alls har någon lust med hela hallen på lördag så är åtminstone drickat fixat.
och angående min bil.
om någon känner att ni vill ha en utmaning så köp den gärna.
den klarar festivaler fint och är bra att köra med off road. ( det har vi prövat)
skuffen är stor, jag har krupit in genom den ett par gånger.
avslutar med en bild också.
godnatt.
